Efter dagar av andrum, tystnad, full närvaro i tid, nakna fötter, närhet närhet till Mama jord, långsamhet (förutom när jag springer efter min 2-åriga dotter). Omfamning av havet, himlen, solen sammanlänkade med varandra. Människor som tittar en i ögonen och säger mjukt hej från hjärtat. En plats där man ser varandra påminner mig om DET STÖRSTA!

Helheten till varandra. 

Enheten.

Kopplingen.

Tillhörigheten. 

Att vi är här tillsammans! 

Inte bara människor sinsemellan utan vi är här ihop med djuren, blommorna, träden, havet. ALLA organismer på denna jord. Vi är inflätade i ett magiskt nätverk men som vi nu sakta förstör. Som alltmer från sakta förstörelse blir till brinnande panik. 

All förstörelse, egoism, ilska, hat, konflikter, krig, kapitalism, girighet, avundsjuka… allt som är separerat, i delar, har alla gemensamt i sig att de saknar länken av tillhörighet till varandra. Koppling.

Vi människor förstör jord på grund av att vi inte känner samhörigheten till liv på denna planet. Som att vi sätter oss högre upp i rang och på någon osann grund har skapat bilden av att vi är härskare och det är vi som bestämmer. 

Människor äter djur bara för att. ”Sovandes”. Nej, vi behöver inte äta kött men ändå gör majoriteten det. Trots att det är djurhållning och köttkonsumtionen som är den största förstörelsen av jorden!!!!!

• 1/3 av jordens rena vatten används av kött och mjölkindustrin

• Boskap täcker 45 % av jordens yta

• 1/3 av jordens yta är öken på grund av boskap

• 51 % av de globala växthusgaserna som släpps ut kommer från boskap och deras biprodukter + 13 % från djurtransporterna

• Det krävs 3000 liter vatten för att göra EN hamburgare

• Den djurhållning som vi nu har är huvudansvarig för att arter dör, död havsbotten, vattenföroreningar, destruktion av livsmiljöer

• …

• …

• …

Det har aldrig handlat, handlar enbart om mig, dig eller bara om oss människor och våra behov utan om det största, att vi är här och samverkar tillsammans. ALLA påverkas av allas agerande. Och även när vi inte gör ett val så är det valet. Konsekvenser tillkommer alltid. Oavsett vad vi gör.

Det sägs att vi påverkas av det som 7 generationer har gjort men frågan är nu hur många fler generationer som kommer att möta jord. Kommer ens min dotters barnbarn få möta jorden vid liv. Det vi vet är att den kommer att se annorlunda ut. Frågan är HUR? Det är upp till oss här och nu vilka val vi gör.

Jag såg en dokumentär en gång för länge sedan om Lars Ulrich, trummisen i Metallica, som sa några ord som så starkt landade i hjärtat och som jag vill förmedla till min dotter... Han sa ungefär så här: ”Det viktigaste jag vill lära mina barn är inte att blicka inåt, vi människor är för mycket inom, i våran egna värld med våra beskymmer, utan det jag vill lära dem är att blicka utåt. Få dem att hjälpa inte bara sig själva utan andra själar”.

Visst vi behöver vara i närhet med det som pågår inom, allt det vi bär på. Vakna till liv ifrån kulturella inpräntande mönster och regelverk. Det är alltid första steget till förändring i en värld som rör sig från kärlek, fred och en jord som skall vara kvar inte bara i denna generation utan i många många fler. Vi behöver förändra oss själva. Se och känna oss själva på en djupare nivå. Möta våra beteende, vanor, ovanor, hur vi ser på saker och ting men det vi många gånger missar är kopplingen, vakenheten att SE VARANDRA. 

Vi måste tillåta en högre uppgradering i vårt medvetna att ta plats.

Titta utåt och upp inte ner. 

Ställa oss frågan: 

Hur kan jag ge mer än att ta?

Vad kan jag bidra med?

Brene Brown säger ”Spirituality is reconizening that we are all connected to each other by a power that is greater than us.”

Spiritualitet är att vi alla är sammanflätade. I en länk av vackraste trådar. Som en elektrisk puls som skapar vibrationer från den minsta cellen ut till det klaraste nätverk av helhet. Allt hör ihop. Micro till macro. Macro till micronivå.

Låt oss våga öppna ögonen utåt och möta varandra, från hjärta till hjärta, inte bara möta de som ser ut som oss, är som oss, utan även ALLA andra vandrandes själar på denna planet vi delar. 

Möta varandra från cell till cell.

Vakna till kopplingen av liv, till enhet. I den stridandes kamp för att bevara jorden.

Det är svårt, utmanandes, obekvämt. Det är ovant. Jag vet att jag gör för lite, gärna vill blunda för det som smärtar, vända ryggen till, stänga av. Men jag vill eller snarare har varit tvungen att öppna ögonen, strida, omfamna sanningen. Det finns ingen återvändo för mig.

Det handlar aldrig om enbart dig eller mig, det individuella, eller människosläktet. Det har det aldrig gjort.

Vi är sammankopplade till en urkraft så mycket större än oss.

Vi är här tillsammans.

Vi är i tillhörighet med något större än det lilla. Tillsammans.

Vi alla är EN❤️