SAWUBONA- Jag ser DIG, Jag existerar för DIG

"Love doesn't just sit there, like a stone, it has to be made, like bread; remade all the time, made new.” ― Ursula K. Le Guin

Foto: Catharina Fyrberg

Vad är levandes just här och nu?

Hos mig är det sjukdomar, gegg, tacksamhet och glädje pendlandes av stor ilska och djup sorg över hur världen är uppbyggd och hur människoliv värderas på olika sätt beroende på ursprung. Hur våra barn dödas och skadas på grund av rasism, makt och kolonialism. Förvirrad hur vi kan hamna här 2024 där historia upprepas men där vi lovade oss själva och världen ”Aldrig igen”. Men jag är också hoppfull över det uppvaknade som många av oss nu har världen över. Jag känner hur viktigt det är att få se varandra och komma samman, mötas för de vi är med våra bagage och därtill fortsätta tillsammans framåt marsch för förändring och rättvisa!

Vår kropp håller vår historia, inte bara från denna generation utan många generationer tillbaka på gott och ont. För mig är det viktigaste att om och om få möjlighet att möta mig där jag är för om-kalibrering, om-rekrytering, om-strukturing och om-orientering i det som är verklig och levandes här och nu.

Jag älskar uttrycket på Zulu ”Sawubona” som betyder ”jag ser dig”. Mer än ett artighetsord bär sawubona vikten av att erkänna värdet och värdigheten av varje människa. En betydelse viktigare än aldrig förr. Tron är genomsyrad av att när andra ”ser” mig, då finns jag. Det vanliga svaret är. "Shiboka", som betyder "Jag finns för dig, eller jag existerar för dig”.

Är det inte just där vi alla behöver mötas. I mötet av varandra. Tillsammanskapet. Community. Möta varandra från ömsesidighet.  

För att fortsätta på det ovan med fantastiska ord från Rose Abigail Clark… (översatt från engelska till svenska:)

”Att vara förkroppsligad är mer än att bara märka hur bra en kropp kan må. Det är ett sätt att vara i aktiv, ömsesidig relation. Ömsesidig betydelse: vi ger, vi får. från latinsk reciprocus. re- 'bakåt' + pro- 'framåt'

En ömsesidig relation är en av ömsesidigt stöd och ömsesidig förändring. Vi stöttar och stöttas. Vi förändras och förändras.

Vi ger. Vi tar emot. Fram och tillbaka.

Detta innebär att när vi förändrar hur vi är i kroppen och hur vi rör oss i våra kroppar, är vi också ansvariga för att förändra hur vi rör oss i världen. Det betyder att vi är ansvariga för att skapa social förändring, inte för glitter eller ära, och inte för att det känns bra (eftersom det inte alltid känns bra), utan för att vi är i en värld som behöver oss. Förkroppsligande betyder nästan ingenting om det bara handlar om hur bra vi mår. Och vad betyder egentligen dessa ord "förkroppsligad" eller "förkroppsligande"? Vi har kroppar. Vi är förkroppsligade som standard.

 Förkroppsligande är en praxis att återvända till komforten och stödet från dessa fysiska kroppar som är vår förstfödslorätt.

 Men för att vara i relation med oss ​​själva måste vi vara i relation med världen.

En praktik av förkroppsligande måste gå bortom de fysiska förnimmelserna av att vara i en kropp.

 Den måste främja en förståelse för den värld vi lever i, den värld vi är med och skapar.

En praktik av förkroppsligande måste vara en utforskning av den inre världen, men den måste innefatta en utforskning och djup förståelse av den yttre världen.

 Det är en praxis att komma ihåg: Vi är aldrig skilda från världen.

 Men som du redan vet är relationer komplicerade.

 Om det var enkelt, om jag kunde säga till dig, "bara var i din kropp" och med en explosion av glitter och gnistrar nu var du bekväm i din kropp - vi skulle inte vara där vi är nu: på stupet om inte redan tumultar över gränsen till katastrofala förändringar skapade av mänsklig girighet och kontroll.

 För här är något vi inte kan glömma: kapitalism, kolonialism, fascism och alla system för social kontroll kräver isolering och rädsla. De kräver att vi är isolerade från och i rädsla för den naturliga världen och från andra, och så vi bulldozer och asfalterar och manipulerar och kontrollerar. Och detta växer ur och matas in i en väsentlig isolering med våra egna kroppar, med vårt bokstavliga andningsblod och ben.

 Om allt vi behövde göra för att upphäva vit överhöghet och alla andra förtryckande system är att "bara vara i vår kropp" tror jag att vi skulle ha räknat ut detta vid det här laget.

 Denna isolering och rädsla är djup. Tron på hierarki och binärer och de resulterande beteendena för kontroll och manipulation sitter djupt.

 Att avlära dessa trosstrukturer kräver avlärning av överlevnadstaktik som går genom generationer. Det är inte så enkelt som att bara ta några djupa andetag, även om att ta några djupa andetag är ett sätt att börja. Men bortom den början, vad som krävs är att lära sig det större sammanhanget var vi är – om hur denna kultur har vuxit upp kring rädsla och kontroll. 

När vi väl lärt oss det större sammanhanget av dominans och isolering, då kan vi känna igen hur det speglas och vidmakthålls i alla våra relationer.

 När vi väl förstår den större kulturella komplexiteten i världen som den är, då kan vi ta individuellt ansvar för oss själva som vi är och vem vi vill bli.

Roten till det individuella ansvaret kan hittas i maggropen och benmärgen. Det är i hur jorden håller oss. Det är i det djupa rummet längst ner i andetag.

Allt detta går att lära sig, men det måste tränas. För när vi tränar förändras vi. Genom att förändra oss själva har vi kapacitet och ansvar att förändra världen. Vi är i detta tillsammans. Det finns verkligen inget annat sätt.”

 Känner varje enda ord ovan från Abigail. Vikten av mötet i världen genom våra egna kroppar. 

 Låt oss komma samman!! Tillsammansskap. Genom våra kroppar för förändring. Framåt marsch!

 Ses vi genom kroppen i vår? Det är genom det lilla subtila, det djupare avtrycket som håller oss motståndskraftiga, stadiga och uthålliga som gör den hållbara skillnaden. KOM och få tekniker för att orka bära, nära och se varandra och bli sedda!

May the ocean of our tears soften the stone of our hearts. May we break all the way to beautiful -Jaiya John

 Alltid ifrån Kärlek som verb,

/ Caroline 

HÖST ELIXIR RETREAT VRÅNGÖ 20-22 oktober 2023

Varmt välkommen till vårt fjärde RETREAT på Vrångö 20-22 oktober 2023! 

Välkomna dig in från sensommarens rörelse till att åter landa in i höstmyset med det stöttande och långsammare flödet. Detta är en helg helt dedikerad till njutning och näring för DIG! Utvärdera, kom närmare dig själv och släpp på det som behöver lämnas och bjud in mer till det som ger mening in i den riktningen du vill, i det lilla och stora! 

På Vrångö i Göteborgs södra skärgård ligger Kajkanten, längst ut på västsidan innan havet tar över. Vi bor här i moderna fullutrustade sjöbodar ett stenkast från havet. Vrångö är som gjort för avslappning och påfyllning med sin fantastiska natur och havet ständigt närvarande.

Temat för denna helg är MJUKT KRAFTFULL där vi kommer fördjupa oss under helgen i att mer både känna och möta våra gränser, hitta vår mjukhet men också kraftfulla energi och utforska hur dessa hör ihop. 

Vi kommer arbeta med höstens element där vi landar i avslappning, avspänning och får chans att släppa taget om det som behöver gå än att röra oss från överpush- tryck och hårdhet. 

Allt så att vi kan fylla oss med riklig näring! 

Som innan så bjuds det på längre yoga-, andnings och meditationsessioner, god mat, bastuflotte och chans för egentid (eller tillsammanstid). 

Inga krav utan bara varande och påfyllning där du befinner dig!

Varje yogasession kommer att bestå av fysisk rörelse, breathwork, och stillhet i form av meditation och avslappning. Vi kommer att arbeta igenom hela kroppen utifrån våra unika verktygslådor som baseras på Embodied flow, Traditionell kinsesisk medicin och nervsystemsreglering; allt det bästa vi har samlat på oss under åren.

Du kommer alltid som du är och alla sessioner är tillgängliga oavsett tidigare yogavana. 

Du checkar in på Kajkanten fre eftermiddag från 15.00 och vi samlas därefter för välkomnande och praktisering! 

Det kommer att bli ett magiskt event och vi längtar efter att visa dig underbara Vrångö och praktisera massor tillsammans! 

SCHEMA

FREDAG

från 15.00 -incheck på Kajkanten Vrångö

Fredag eftermiddag: Välkomstcirkel+ klass- ARRIVE; STRONG BACK, SOFT FRONT
En klass där vi utforskar våra gränser genom former som både öppnar och stöttar! Ett skönt och mjukt glödande helkroppsflöde där vi rör igenom de platser som lätt håller anspänning och stagnering som höfter, ryggrad, bröstkorg och nacke. Extra fokus läggs på att hitta styrka och stöd från baksida kropp för att mjukna framsidan. Allt för att anlända in tillsammans för en helg av total avkoppling på alla plan.

Middag; (både veganskt och fisk/ skaldjursalternativ)

LÖRDAG

Lördag förmiddag- CLEAR SPACE  
I den här flödande klassen möter vi andetaget och hjärtats magnetiska kraft. Vi andas genom lungornas alla delar som tar oss in i mjuka twistar för att tona in i ditt space för upplevelse av kontakt med hela dig och din unika närvaro. En förmiddag för upplevelse av din essens och ditt space!

LUNCH (vegansk)

FRITID + Bastuflotten öppen för ER!

Lördag eftermiddag- BREATHING YIN
Vi droppar in i en eftermiddag av aktiv breathwork, yin och reflektion. En välbehövlig och återhämtande stund där utrymme läggs på att släppa på det som inte längre servar oss och skapa plats för det som verkligen ger näring till kropp och sinne. Vi avslutar med en lång avslappnad liggandes somatisk meditation.

MIDDAG: (både veganskt och fisk/ skaldjursalternativ)

Bastuflotten öppen för ER!

SÖNDAG

Söndag förmiddag- THE SKIN YOUR IN + avslutningscirkel
Ett långsamt flöde för att sensitisera de subtila upplevelserna av huden och aktivera din intuition för mer klarhet.  Vi rör oss genom lymfnoderna och fascian för en fri och flödande känsla genom hela kroppen. Kom och utforska mötet med din naturliga gräns för där du börjar och slutar!  Du får även akupressurpunkter som stöttar känslan av klarhet.

LUNCH: (vegansk)

Utcheckning 13.00

Vad tidigare deltagare sagt:

“Mmm, vilka dagar på vackra Vrångö. Så ljuvligt retreat skapat av fantastiska Dalia och Caroline.  Långa sköna klasser, fina samtal, härliga skratt, djupa tankar, vacker natur och god mat. Så närande och berikande. Som balsam för både kropp och själ. Jag njöt av varje sekund och åkte hem med ett stort lugn i kroppen, påfylld med både energi och glädje.  Jag kan varmt rekommendera ett retreat med dessa tjejer.” - Catharina 

“Att åka på retreat med Caroline & Dalia är en resa för själ, kropp och hjärna. Du guidas på ett varsamt sätt i härliga, mjuka sessioner där du får vara och röra dig precis som du vill. Det finns inga regler, bara ett mjukt guidande som gör att du får tillgång till det bästa av dig själv! Efter dessa ljuvliga pass får du tid att landa in i dig själv och låta allt tas emot i din kropp. Du väljer själv genom hela helgen hur du vill att just din resa skall vara. Det serveras också underbar mat och varje detalj präglas av omtanke och kärlek. Tack för 48 timmar helt i nuet- inga tankar på varken överdragsbyxor eller matsäck”- Maja 

"Ett underbart avbrott i vardagen med möjlighet till en fördjupning i yogan i kombination med god mat, egentid och samvaro med andra fina människor. Perfekt kombination av lite lugnare yoga med några lite mer energifyllda sessioner. Platsen var magisk, saltstänkta vinddrag från öppet hav, charmig småbåtshamn och mysigt boende 3 meter från havet. Ett morgondopp var givet trots frost på bryggan. Kom hem till min familj boostad med energi och mjuka glittrande känslor i bröstet."- Natalie 

Det här ingår!

⧫ Datum: 20-22 oktorber 2023

⧫ Plats: Kajkanten Vrångö, södra skärgården, avresa från Saltholmen Göteborg. 

⧫ Sängkläder och handduk finns i bodarna

⧫ Förkunskaper: Inga förkunskaper krävs

⧫ Vad ingår: 4 långa fysiska yogasessioner, 2 middagar, 2 luncher, boende i moderna fullutrustade sjöbodar, tillgång till Bastuflotte lördag em+lördag kväll.

⧫ Lätt frukost kommer att finnas preppad för dig i sjöboden. (tänk granola, fil, frukt, nötter etc)

⧫ Matbutik finns på ön om man vill handla något eget.

⧫ Space för egentid

Du ansvarar själv för att ta dig till Vrångö i tid till vår gemensamma start, vi kommer i sista mailet ge tips om de båtar som bäst passar.

Saker att ta med

⧫ Yogamatta

⧫ Eventuellt kudde / filt att sitta på / ha över dig 

⧫ Vattenflaska som går att tillsluta 

⧫ Varma strumpor och tjock tröja

⧫ Anteckningsblock + penna

TEAM

Caroline Smith och Dalia Lurje har tillsammans 20+ års erfarenhet av att undervisa yoga. De undervisar med bas i Embodied Flow och inspireras ständigt av ny forskning inom somatics, nervsystem, stresshantering mm och uppdaterar hela tiden deras verktygslåda. 

Investering

-Hel Retreathelg:

Del i Sjöbod*:  4800kr 

* Du delar sjöbod med en annan person, i vanliga fall sover 4 pers i en sådan här bod, så det finns gott om plats. Om du kommer med vän placeras ni självklart tillsammans. 

Egen Sjöbod: 5500 kr

Så här anmäler du dig:

Maila till info@wemoveyou.se med: 

Namn:

Adress:

Tel: 

Allergier?

Andra önskemål? 

Vilken typ av Sjöbod önskas, enkel / delad?

Anmälan är bindande och när du fått en plats kommer du att få en faktura på hela din avgift med 30 dagars betalning ( om du behöver delbetala så löser vi det, bara låt oss veta!)

Avbokningspolicy;

Vid avbokning mindre än 48h innan start debiteras 100% av kostnaden och återbetalas ej. Om du blir sjuk tidigare än 48h timmars start betalas beloppet tillbaka minus en adminavgift på 1000 kr. Anmälan är bindande men platsen kan överlåtas till annan person.

Varmaste kramar!

// Caroline & Dalia 

*SOMATIC SPARKLE* -2,5 timmes yogaworkshop

Som tradition håller jag alltid en längre workshop innan många av oss stänger ner och sirlar oss in i semester- mood.

Jag kommer att ta med det inspirerande samtalet, MUSIK, att hålla plats för din form genom guidade sekvenser som att ge space till fri rörelse, väcka glöden inom, energiläkningen, och mini-urladdningssessionen... och för att sedan droppa in till total vila. 

Vi kliver in i spacet av att möta vår elektriska soma (kropp) genom asanas, breathwork, fri rörelse, skak och meditation.

Ett elektriskt bindvävsflöde genom kroppen som lämnar dig vibrerande vaken från insidan ut! Du tar bara med dig själv och en vilja att återställa din energi inför sommar vibes med familj och vänner. Jag går igenom verktyg som du kan ta med dig vidare in i semestern.

Jag längtar att ha Dig där!

Begränsat antal paltser, först till kvarn! ;)

Tid & Plats: Onsdag 14/6 kl.17:30-20:00 på Lyckorecepetet; Linnegatan 9

Investering: 550 kr ( goodiebag ingår )

Anmälan: info@carolinemsmith.com. Anmälan är bindande men kan överlåtas till annan. Eller klicka HÄR

MARS-PÅMINNELSE i prosessen

Healing comes in waves. Progress comes in waves. Grief comes in waves. Creativity comes in waves. Growth comes in waves. Happiness comes in waves. Trust the journey

… I underbara överföring av årstider och att verkligen befinna oss emellan. Eller egentligen precis där vi skall vara. Här. Hemma. 

“Nature does not hurry, yet everything is accomplished.” — Lao Tzu

Det tar mig åter till hur naturen inte stressar, pushar eller trycker igenom något som inte är moget. Det är en process. Livet är en process av spiraler, upp-och nedgångar, vågor som tar oss ut på öppet hav och tillbaka igen till den trygga sanden och igenkännande stranden. 

Samma som med sorg.

Sorg är något som jag gått nära med de senaste veckorna. Sorg som “går upp och ner” som jag hört mig själv och andra säga. Vi har spenderat tid tillsammans. Min lillebror valde att ta sitt liv för 11 år sedan och hans årsdag var förra veckan, dagen innan den var det min morbror som hade sin begravning och inom den inre cirkeln är det psykisk sjukdom som vi för en kamp mot. Sen är jag tvungen att släppa något som hållit mig nära och som jag har lagt väldigt mycket tid och investering i. Jag sörjer det. Sörjer för hur det inte blir även om det är precis så som det skall vara.

Det finns en alltid en början på något, en mitten och ett slut. Ibland kommer slutet tidigare än förväntat, ibland senare. Jag tänker för att landa in i en ny tid, vad det än är; årstid, jobb, partner, projekt mm så måste det finnas ett mellanrum. Ett mellanrum där vi kan få fira och sörja avsluten. Det känns som om jag är där nu. Inte för att bli helt klar utan för att påminnas om processerna.

Sorg, som allt annat; läkning, tillväxt, kreativitet till och med lycka kommer i vågor. Förra onsdagen besökte sorgen mig på ett överraskande sätt som gjorde att jag var tvungen att ta av mig alla lager och tillåta mig helt flyta naken igenom hennes sköljning. Jag kände. Kände allt och jag kände mig trygg. 

Trygg i att känna och buren i att jag har kapacitet av att vara i det fulla spektrumet av LIV. Är inte längre rädd för att sörja, skina, skratta, ryta även om det sistnämnda är något jag fortfarande jobbar med. Att stå i min ilska och säga upp avtalet med att ”vara duktig och snäll kvinna som alla skall älska”. Igenkänning någon??

Livet är så sårbart vackert, öppet och ärligt! Ibland som ett öppet sår, ibland som det djupaste ärret ogenomträngligt men så plötsligt händer något som triggar och det får åter chans att öppnas upp igen. Det kommer när vi minst anar det. Välkommen in även om det känns, ibland så jäkla starkt!!

Som den kända beroendeexperten och läkaren som vägleder människor mot helande Gabor Mate så vackert påminner oss om ”When you’re triggered, you’re experiencing a wound, and you have a chance to heal it.”

När chansen ges till att åter öppna upp såret, finns också möjlighet till vidare läkning. Eller ett djupare lager av kontakt. Det är inte efter hur lång tid det har gått utan hur djupt du har kapaciteten att känna och möta.

Det är så viktigt att påminna oss om att tiden inte får vara stämpeln på om vi fortfarande känner något eller inte, det gör ditt hjärta. Och sanningen är kanske att vi inte slutar känna vissa saker alls, utan vi får verktygen och skapar utrymme för att vara med känslan när den kommer, istället för att trycka eller klänga. Det kommer i vågor. Kämpa inte mot det. Känn det.

Låt oss fortsätta känna och vara i processer, flyta, simma och sköljas igenom det som leder in till skiftet av något annat. ATT LEVA.

Vad är levandes hos DIG?

Vad sörjer du? Vad kan få firas mer?

Följ med mig i vår på yogakursen ALIVE och/ eller till URBAN ELIXIR 22 april, mitt och Mariells heldagsevent på Tredjelånggatan i Ameobas fantastiska lokal.

Jag har även öppnat upp några platser i vår för PRIVAT SESSIONER.

För påminnelsen om att fira, sörja och leva livet i process. Inte omkring, utan igenom!

Alltid från Kärlek,

C

Tyrant time vs. POWER TIME

To live deeply but lighten up!

Välkommen februari, välkommen in sirlandes LJUS! Känner du det lika starkt? Skiftning är påväg.. i små steg rör vi oss mot vår. Inte än men snart.

I min upplevelse ger den tidiga våren mig större pondus att skifta motstånd till full vibrerandes empowerment. Att få tillåtelse att läka fullt ut i det som behöver upp till ytan och i detta årstidsskifte välja VART jag vill fortsätta gå!

Att få släppa taget av vad som inte fungerar längre och bjuda in till mer glädje och njutning.

Ut med geggan och bull shit, IN med levandes pleasure!

Onsdagar är min hela jobbdag, jag har privilegiet att hålla space på förmiddagen till efter lunch och sedan ha en hel eftermiddag tills jag åter kliver in i spacet för att hålla kurs. Här kan jag välja att packa tiden emellan med privat klienter, planering och administration. Detta testades ett tag men föll plattkant när jag märkte hur gas och pedalen i livet blev för markant och riktigt osams med varandra.

Istället har har jag valt att koda om eftermiddagen till att bli “njutningens egentid”. Under 4 timmar finns ett mellanrum, ett blank blad som egentligen inte behöver fyllas med något. Valet av att datea en vän, strosa ute, äta lunch i lugn och ro, köpa ett läppstift eller planera något mumsigt finns men jag vet aldrig vad det blir innan. Detta blir för mig tiden av utrymme på veckan, där jag bara kan få vara Caroline utan en massa andra lager på av roller. O tack och lov bortom planeringen av att handla, hämta barn, laga mat eller leka ofrivilligt förskola ;)

Det är här jag märker hur kreativitet kickar in och vill höras!

Det får mig att tänka på hur vi lever i en kultur som är så besatt av produktivitet, pushande och görande. Det friterar oss, bränner våra binjurar och nervsystemet kraschar. Vi lägger vår tid just på att försöka packa tiden till max, absolut med nödvändiga saker men också med saker som kan vänta och som inte behöver pressas fram.

Jag älskar hur Danielle LaPorte (ljuvlig spirituell guide, poetista, författarinna, inspiratör, healer) urskiljer tid som:

Tyrant time vs. POWER TIME

Att få planera från ett expanderat center, istället från ett begränsat. Göra bättre val från intention. Blicka inåt och märka det som torkar ut oss. Ge oss tillåtelse att frigöra tid till att bli något expanderande än kontraherande. Att få dansa med tiden än att den styr och håller ett järngrepp om oss.

Har du känt känslan av att som Danielle säger ”You work to earn your time off”? Och när vi väl är värda att vila är vi så trötta så vi kollapsar… någon som känner igen sig? (förr=JAG!)

Allt handlar om relationen till tid. Den behöver struktur, som Danielle menar “Flow needs a structure, flow without structure becomes a flood” men inte från en tyrann som låser och begränsar utan från organisering och enligt mig urskiljning på vad som behöver faceas, göras i tur med och mötas.

Definering av Tyrant time= kvantitetsdriven, väldigt logisk, tid fullpackad med massa saker som behöver klämmas in, tävlingsinriktad med andra. Det är tiden som styr. Mätande av klockan. Transaktionen är -du ger tid och tar tid. Du förtjänar tid.

Vem vill leka den leken?

Definering av Power time= kvalitetfokuserad, agenda fylld av meningsfulla saker, självrefererande. Tid med mötet av det som är viktigt, vad det gör för mig! Jag styr och bestämmer. Relationen är genom ömsesidig kontakt, det är ett ge & tagande. Relaterad till ögonblicket. Möter utifrån den ödmjuka verkligheten. Dimensionell tid. Expanderad och kontraherad. Tiden kommer från ren intention i mötet med rent flow. Vila först och sen iväg. Klart sinne. Kommer från hjärtat. Det dansar med livet självt och jag styr takterna!

Kan vi få möjlighet att skifta relationen med tid?

Att få möta utrymmet emellan, ge oss andrum och möjligheten att koda om vad tid är, innebär och definieras. Bort från svält, tryck, push, fixande, mätande, straff in till helhet, kvalité, hälsa, hjärta, dimension, kärlek. Märka hur vi ger vår energi till något med frågorna i bakgrunden:

Är detta i stöd av kärlek till mig, mitt nervsystem och världen jag är en del av? ❤️

” Does this sustain me or restrain me”?

Hur ser ett ödmjukt, kärleksfullt och motståndskraftigt liv ut för Dig?

Hur KÄNNS det?

När du är tydlig med vad som aktiverar din glädje, din njutning, blir tidshantering ett sätt att uttrycka dig själv.

Du är chefen. Ta dig tid för det som ger dig näring.

TACK Danielle för påminnelsen. Lyssna på hennes underbara podd WITH LOVE, DANIELLE

Tyrant time, POWER TIME- What´s your paradigm?

Följ med mig vidare in till möte med ljuset, våren. Från kraft, vibrering, njutning och driv! Det är nu vi börjar så små små frön som kan få vattnas och växa sakta i sin process till blomstrande liv♡

Vinter, vattenelementet + ALIVE

As I wept
in the arms of darkness,
I heard the voice of my grandmother say, Nothing stays the same, darling,
not even pain.
Life is a path of change.
Of ecstasy and ache.
So, no matter what the storm claims,
let love light the way.- Tanya Markul

Hur känner du dig? Vad är levandes?

När jag och min dotter gick till förskolan i morse fann vi en liten gran gren liggandes på marken. Vi tittade oss nyfiket omkring för att leta vilken gran den kunde tillhöra. Men så fanns där bara massa träd där alla löv fallit bort. Min dotter tittade fundersamt på sin gröna gran gren och träden omkring och frågade om träden inte frös då de var nakna? 

Jag frågade: Vad tror du? Hon svarade att de nog var tvungna att byta kläder. För det måste hon göra varje dag efter en heldag på förskola med lek och bus… ”mamma vi kan inte ha samma kläder alltid, de blir smutsiga men också för små då vi växer ur dem..”

Mysteriet kvarstår fortfarande hur gran grenen hade kommit dit bland alla nakna träd på gården men det fick oss i fortsatt samtal om hur viktigt det är att ta av sig de gamla kläderna och sedan gå ”naken”, göra sig ”ren” innan nya sätts på. Bokstavligen naken från min dotters synpunkt då hon älskar att springa omkring hemma ”fri” som hon uttrycker det. Men vad jag menade var att stanna upp, ta av sig alla lagren av historia, energier och förväntningar och bara få vara utan massa på. Att få möjlighet att ta på sig de nya, när tiden än är inne, som matchar med det som är verkligt NU & framåt. Vi är här nu.

This autumn (winter) strip down to your soul.

Let go.

Let go.

Go naked to the funeral of your old self.

Let go.

Let go.

Bare your soul this season.

Even the trees go naked into the dark.

- Tanya Markul

Vi är verkligen inne i en avskalad, mörk och naken tid- vintersolståndet står runt hörnet där vi firar ljusets återkomst sakta men säkert men vi omges fortfarande allt mer av mörker under dygnets timmar. Precis som det skall vara. Inom traditionell kinesisk medicin (TCM) tillhör vintern vattenelementet, där njurar, urinblåsa och skelettet med märg är det som hör till. Vintern är den perfekta tiden att vårda dess balans i kroppen.Vi är så stöttade av att sakta ner, skala av, låta överflödigt lager falla bort och mer stanna i pauserna än vara i go go kreativitet mood (det finns en tid för denna med- Hej vår! ;) Jag har aldrig förstått mig på att kicka igång det nya året i januari med ny kraft och energi, då det för mig (och i naturen) är en tid som är kallast, mörkast och mest stillsam.

Hur känns det att verkligen landa i less is more och låta allt få vara i mer stillhet, vila och lugn? Att förenkla saker och ting fastän det inte alltid är lätt.

Enligt TCM är det njurarna som är roten av både Yin & Yang energin och är det element som när och bär alla andra (alla element hör samman). De är bl. a också ansvariga för vår utvecklingsprocess. Njurarna håller vår vitalitet, djupaste näring och uthållighet. Njurarna är ansvariga för vårt inandetag och lungorna vår för utandning. De ansvarar för vårt vatten i kroppen men sägs också bära på "Jing" - vår ärvda "essens" eller energireserver, som håller oss vitala och levande. När vi får slut på Jing är vår tid på denna jord över.⁠ Att bevarar vår Jing och återställa energin efter sommarens Yang är SÅ viktigt!⁠

Saker som du kan hålla dig nära just nu och som ger extra näring & stöttning åt njurarna & till kroppen:

• RÖR DIG! Rör din kropp, leder, få upp cirkulation och speciellt rör energin kring bäckenet. Musik att röra sig till Winter Fluidity

• Ät näringsrik mat som verkligen ger långvarig stöttning och om håller dina celler, muskler, skelett, kollagen, organ vibrerades och glada. Tänk varm långkok som grytor och mustiga soppar (Rawfood sallad och kalla smoothies är det big no på just nu!!)Ha näringsrikt sex med dig själv eller partner. Lusten (och kåtheten) till livet är vitalitet!!

• Bli medveten om din energi, vart du läcker din kraft, ger iväg den! Märk hur du mår efter de möten du haft. Ge dig verkligen möjlighet att vara med ”dina” människor som stöttar, ger energi och påfyllning!

  Frågor att ställa är: Vad ger? Vad tar?

• Njurarna håller vår riktning- vår willpower, är de starka är vår vilja stark och klar och vi har modet att följa den. Som känslan av att ”jag skall hit!”… även om andra tar en annan väg. Är våra njurar fulla av energi, fyller märgen upp ryggraden och gör så att hjärnan blir fokuserad och skarp.

• Få tillräckligt med djup sömn. Sov och vila mycket. Gå i “ide” så mycket du kan. (Om du behöver stöttning med din sömn finns SÖMNPAKETET- En paket med flera yogasessioner, terapeutiska verktyg och meditationer som hjälp och stöttning på din resa mot en mer återhämtande sömn. Koden JULGAVA ger dig 700 kr rabatt)

• Skapa mer utrymme för andrum!

• Drick rent filtrerat vatten, inte kranvatten. Gärna källvatten.

  Andra reflektionsfrågor att puttra på just nu:

• Använder jag min kropp och sinne utan att dränera mig?

• Håller jag energi i mina reserver utan att känna att jag tömmer mig?

• Inkluderar jag perioder av vila och oplanerad tid i mitt liv?

• Gör jag val som gör livet så enkelt som möjligt?

• Är mitt skelett starkt; mina knän, tänder och nedre delen av ryggen?

I januari börjar ALIVE- en unik yogakurs på Linnégatan 9, Lyckoreceptet där vi bl.a. dyker djupare in i Traditionell kinesiska medicin men också i nervsystemsförståelse och det som är nära just då. Du kommer varje vecka få med verktyg som du kan vara lite mer med kommande vecka.

Vi kommer även successivt möta skiftet till mer ljus och låta frön få sättas och knoppar få gro på vart/vad vi verkligen vill fortsätta vara med. Välja de nya kläderna med rätt storlek.

Att vara i en grupp är verkligen något jag älskar, där vi tillsammans möter och berör olika lager av oss i trygg energi och miljö. Det finns två omgångar att hoppa på under nästa termin.

Några platser kvar, mer än hälften har redan gått! Mer information HÄR

Låt mig veta hur DU stöttar dig extra under denna period! Svara i detta mail och även om du har några frågor, funderingar eller vill dela något annat. Låt oss alltid mötas i det verkliga och levandes!

För en näringsrik och fyllig vintervila så nakna det bara går♡

I KÄRLEK,

Caroline

Hågkomst- listan från mig till mig för näringsrikhet

Efter ”jullov” med att hålla space på klasser nästan varje dag, barn hemma, pusslande, extra av julens sötsaker och sötma inom föda, med mindre egentid och träning= nästan igen alls... känner jag mig grå, tung, trött. 

Trodde dock att mer vila, inåtvändning och bara varande var det som gav mig nektarn,  när jag idag märkte då livet gav utrymme av egentid att det är puls, riktning och kraft som behövdes. Svett, pumpande igångsättning och högre frekvens av hjärtslag. Blev så påmind av att jag är en varelse som är i stort behov av stabil riktning, rutiner och struktur, som dock gärna  får vara spiralig och kringelikrokigt skapande för att hållas intressant (är en Vata).

Märker så starkt när jag faller ut ifrån vad som ger långsiktig näringsrikhet som är hållbar, hur torr och blek jag blir. Arg, ofokuserad, rastlös, avdomnad, irriterad, trött, orolig och flyktig. Exempel händer det då jag inte få möjlighet att sätta fart på pulsen.

Någon som känner igen sig?

Så detta är mina hågkomst-punkter till mig från mig, som får stå kvar och lysas upp extra under perioder när jag ligger långt ifrån form och struktur. För vi vet att livet ibland vill vara väldigt nära och ta oss ur fokus och riktning i vad som när oss. Bra!!... då får vi känna på hur det känns att inte möta en själv från vad som är viktigt och vad vi behöver, då livet är i ständig förändring. Denna lista kan bli mina ögon att falla tillbaka på för agerandet ut. Kanske välja några punkter att vila in i hängivelse till dagligen.

1. Arbeta i ett svep, inte smått hit & dit

2. Ha minst EN dag helt ledigt, fri från arbetstänk & sökande av inspiration (hej egenföretagare?!)

3. Planera in semester

4. Svettas, lyft vikter, ta i!!!!

5. Håll dig nära ditt center, samla in samla in samla in dig, när det spretar för mycket ut & ifrån

6. Gå inåt varje dag & vila i det men glöm inte mötet med det som lever omkring dig= titta upp mot himlen, orientera dig i den miljön du är i. Ha ett möte med människor och andra varelser

7. Håll dansen igång mellan det maskulina & den feminina kraften så att inte flödet låser sig. Låt de får älska med varandra i ge & tagande

8. Håll dig i riktning utan att pusha fram. Sätt gränser, ritualer för att känna frihet i de formerna som skapas ur den organiska närvaron

9. Ha en daglig plan som är elastisk

10. Du behöver inte skapa, hitta på nytt, röra dig framåt hela tiden. Livet är nu. I det enkla vardagliga vackra mötet av det som är

11. Din födslorätt är att vila, leka & vara

12. Följ suget av lekfullhet, nyfikenhet & utforskandet i det du gör. Låt det bli som grundsmeten i de val som görs, där alla möjliga kryddor kan tillsättas & blandas ihop i olika konstellationer

13. Besök vackra platser. 👁 vackra saker dagligen

14. Dansa till en skön låt i fri rörelse varje dag 💃🏻

15. Hör av dig till de som betyder något, även om det bara är ett infall av att smsa ett emoji hjärta❣️utan förklaring

16. Fråga magen vad den behöver/ är sugen på först innan huvudets ockuperade tankar är med i bestämmandet

17. Håll ditt egna praktiserande stadigt & låt dig inspireras av de som ger mumma inspiration

18. Andas. Känn & följ din andning, både in & ut så många gånger tills du känner en djupare närhet med grunden under dig & inom

19. Drick din gröna smoothie (är så tacksamt privilegierad att kunna göra det🙏🏼)

20. Ta på dig!... ta på din hud, skrubba, smek, olja in, vårda med kärlek din kropp i dess vackra fyllnad

21. Innan du svarar Ja till något stort, känn på det först inom

22. Du får ändra dig även om det är försent

23. Sätt på dig läppstift 💄 några gånger i veckan

24. Möt det högre perspektivet. Var med din urskiljning i det du känner, tänker & agerar ut

25. När du än kan, ge en slant, köp faktum, en kaffe, en soppa av hen som står på gatan- Gör det!! Gör det du kan för att bidra med stöttning av de som inte har samma förmåner som dig

26. Sätt dig ner med P en stund ensamma varje dag, innan annat görande behöver/ vill göras, se varandra i ögonen & fråga vad som är levandes i nuet❤️

27. Ingenting behöver vara perfekt. Vad är ens ”perfekt”?

28. Var där du är. Stanna kvar där

29. Ät varm smörjande mat varje dag

30. Om något inte resonerar med dig, vad det än är, släpp det! Det kanske återbesöker dig senare, eller inte

31. Låt kroppen vila från mat 15 timmar

32. Sov med väckarklockan, inte mobilen

33. Ge dig det som känns om NJUTNING

34. Ta inte allt så seriöst

35. Gör det du skrivit ovan!!

Detta är vad som funkar för mig, som håller mig hel, i närvaro, som fungerar utifrån verklighet. 

Vad funkar för DIG, just nu? På riktigt. 

I konkret agerande, som jag hört oss säga och höra så många gånger ”actions speaks louder than words”.

Har du skrivit ner var Du behöver?... så att du bättre kan stå till tjänst vad du kan erbjuda världen.

Kärlek!!

JAG ÄR

JAG ÄR.

Jag är Caroline, lejonkvinna i solen, våg i månen, mamma till 3- åringa Nova Shakti, kärlekspartner till en man som är min bas och ger mig den största känslan av att rota mig och stanna kvar här nere på jorden. 

Jag är yoga facilitator, vän, kvinna, storasyster till 5 småsyskon, varav 3 i livet, dotter, människa som fyller 37 år men har stannat kvar i känslan att jag är 27 sedan många år tillbaka.

Rörelser är som min poesi, som varit mitt första språk som ditt. Att få dansa i från mig räddade mig från tidig tonår där djup depression, bulimi/ anorexia, ångestattacker och otrygghet beboddes. Att möta yogan räddade mitt liv!

Jag tänkte aldrig arbeta med det jag idag gör utan det kom till mig som den enda vägen att ta, ifrån tecken ovan och omkring. Jag blev ledd från det större.

Det jag gör är även mitt liv utanför boxen av att kallas arbete. Yoga, rörelser från kropp och själ, att ständigt ställa frågor som gör mig friare inom men även närmare att vara i hängivelse med jorden. Med livet. Nyfiken. Varje andetag närmare mig. Närmare dig. I närhet och synk med natur och alla varelser på denna jord.

Om jag jobbade med annat så skulle jag till 1000 % vara skådespelerska. O en grym sådan! Älskade att spela teater som ung och var med i några uppsättningar och en musikal där jag 16 år gammal spelade huvudrollen, Roxy Star ;) Dock fick jag efter många månaders rep bara spela henne EN föreställning då jag skadade mitt knä i samband med dansen. Min värld rastade samman men flätandes ihop till att bli något berikande vackert och läkande. Det var även här jag mötte yogan för största gången.

Jag älskar att leva i det enkla och okomplicerade. Jag vill smaka på alla livets smaker men kan känna rejäla sura uppstötningar när jag trycks ihop till att vara placerad i ett fack av en definition av något. Som att jag är den långa tjejen, den blonda, den smala. den atletiska, kvinnan, hon som gör si, är så.

Jag ÄLSKAR musik (min medicin), oljor, öppna ytor, högt i tak, tidig morgonljus, det tomma inte än vakna. Det där sköra, vackra och sårbara i det oskalade i ögonblicket. Att stanna kvar även när det skaver, något som jag totalt ignorerat i mer än mitt halva liv. Jag älskar när jag talar sanning och när du kommer härifrån likaså. 

Jag älskar olika kulturer och att höra berättelser om hur andra tänker och gör annorlunda än vad jag är lärd. Jag gillar inte att stressa utan passar alltid tiden och kommer många gånger lite innan.

Jag dör inombords när jag tänker på alla barn som far illa, det maktlystna när någon som ger sig på en annan liten själ som bara vill bli älskas helt villkorslöst i tryggaste armarna. Jag kan ligga vaken på nätterna, känna smärtan och det osäkra som de små känner av att bli svikna. Det känns bortom ondast. Varje fiber av mig går sönder. 

Jag är 179 cm och syns nog överallt. Kommer ihåg att jag alltid varit ett huvud längre än de i min närhet. I skolan så trodde skolfotografen att jag var en av lärarna. 

Jag älskar min ståtlighet men ibland vill jag bara vara osynlig och gömmas.

Jag skiter fullständigt i hur många följare jag har på Instagram eller kommer att få. Ibland vill jag bara lägga ner allt som har med sociala medier men så påminns jag om det vackra av samhörighet i att mötas när vi inte kan ses kropp till kropp. Speciellt viktigt i den värld vi omfamnas av idag. Jag inspireras och vill inspirera. Från äkthet och verklighet.

Jag är introvert men alltid trott tvärtom, att jag har behövt vara den bärande, i centrum-själen hela min tonår. Jag hatar att shoppa men köper jag något så tänker jag alltid att jag har rött läppstift på 💄, låt mig förtydliga,för allt bara blir så mycket snyggare då. 

Jag hatar skvaller( !!!), att titta på skräckfilmer och att vara inomhus hela dagen. Jag älskar choklad, champagne färgade rosor! Och Solroser!!!! 

Om jag fick önska en sak för mig själv så skulle det vara att ha en änglaröst för jag älskar att sjunga men oftast låter det galet falskt. Jag brukar tycka att min röst låter så fin när jag cyklar hemåt, med hörlurarna på, sjungandes högt tillsammans med någon grym artist. När de åker av så märker jag hur det inte låter så i ton så att säga ;)

Jag vill ha mindre prylar i mitt liv och större ytor av relationer och möten. IRL. O njuta mer av livet. Jag kan ha svårt att lita på människor och om de som jag litar på sviker mig släpper jag dem direkt. De som jag tar mig nära är de jag när om av hela mitt hjärta.

Jag är kass på att läsa. Somnar oftast innan jag hinner öppna boken (alltid innan 21:15 ändå= kört) men skyller på att jag är mitt uppe i småbarnsåren och att det kommer bli bättre sen. Det kommer det inte med största sannolik utan det berör mer av att lyssna på poddar eller titta på föreläsningar/ filmer.  

Jag drömmer om att vi alla orkar kasta av oss den kliché askiga fastaden i våra kategorier som vi sätter på oss själva och varandra och mötas nakna här och nu. Framåt. Öppnar våra ögon och om och om ställer oss frågan, ALLTID från Kärlek, vad som är viktigast? Inte bara för lilla oss, utan det större sammankopplade nätverket av att vi alla är en droppe i havet. Inte separerade. Inte förlorade. Inte skadade. Att möta varandra från det kött/ blod/ ALLA varelser bär.

Vem är DU??❤️

Kärlek,

// C

Transparent

Transparent 

Jag brukar aldrig dela i stormarna utan låta de få lugna ner sig. Men jag varför vänta. Vill alltid komma från ren rå sanning. Inte enbart vara med när jag är samlad, strukturerad och på fötter. Eller snarare landat bitarna på plats. 

Faller de någonsin på plats? Kanske under små ögonblick in i ljus av total harmoniska toner. Men så blir det fart igen.
Livets pågående flöde. Anicca.

Hur mår du?

Hur känns det inom?

Vart är du?

Jag känner mig fyllig. Fyllig på alla livets smaker. Speciellt de som ger konstig eftersmak. Det smakar förvirring, öppna sår av tvivel och oupplösta klumpar. Jag är osäker på vem jag är och vad jag är här för att göra. Mitt varför är suddigt och dovt.

Upplevelsen av att jag faller samman, åt olika riktningar som vill gås utan att delarna är överens. Att krascha isär. Strukturella former bryts och något nytt vill formas om. Men vet inte hur, vad eller varför. Jag vill bidra med mer men på nått sätt är jag oförmögen in till agerande. Jag känner mig inte tillräcklig för världen. En styrka är vaken inom för förändring samtidigt som ren sårbarhet möts.

Jag känner mig naken och lite utelämnad.

Som om jag klivit ifrån ett rum ut genom dörröppningen och stängt efter mig. Här inget kommer att bli som förr. Framför mig finns många dörrar att öppna som inväntar mina steg men ingen längtan finns att kliva in i en ny. 

Känner mig för oklar där jag är.

 Vill stå kvar längre denna gång. Väljer att inte välja, För jag har varit här innan men aldrig på samma sätt, det känns starkare nu. Jobbigare. Tyngre. Avskalat. Råare. Äkta. Jag vill träda in i djupare lager. Möta det som döljer sig där.

Jag faller in i hållningen av det som är. Men behöver starkt påminna mig om att inte bli fast, låst i det lilla. Lilla jag. Där allt kretsar kring mig. Jag är en privilegierad svensk vit kvinna. Jag har ett hem, gör det mitt hjärtats inre längtan ylar efter. Jag har mat på bordet. Jag har möjlighet att välja olika vägar jag vill ta.

Lyfter blicken och ser mig omkring. Orientera mig till min omgivning.

Vad längtas det efter?

Allt känns ostrukturerat. Obyråkratiskt. Modigt. Väldigt ovisst. Vasst. Spretigt. Men organiserat i sin oorganisering. Testas från alla år och timmar av meditation, i olika tekniker, somatiska utforskningar och former som skapats på som utanför mattan. Allt som filtrerats in, allt som gått ut från min mun. 

Genomsyrningen som lett mig till där jag är NU. Okonstlad i livet. Spretig. Oriktad. Otämjt. Osminkad. Ofiltrerad i en grötighet.

Men mjuknar in. Vill bara transparent.

Samlar ihop det jag tycker mig hitta och lägger in i en låda av kaos. Men det matchar. Det kommer från mig. Tillhör mig. Ger välsignelse att låta delarna mötas med sina röster. Låta sig höras och bli lyssnade på. Tid för diskussion. Har ingen aning vad som på nått sätt bestäms eller om de ens kommer överens om något. Jag står kvar här, vilandes i min egna skugga och pausar. 

Pausar ner mot jord.

Känner. Smakar så starkt på det som är. Lidande. Så mycket lidande. Osäkerhet Inom. I världen. Vet inte om denna känsla enbart handlar om mig. Vill att den skall betyda något mer. Jag möter sådan KÄRLEK som aldrig förr. Utan fix, trix. In i ren tillit. Den bärande kraften av att vi är tillsammans. Ledda av varandra. Till att allt är exakt där det skall vara.
Lämnar det lilla jaget för lutning in till det stora. Till det sammanflätade. Stoppar för att möta modet i det. Pulsen av att stanna kvar.

Låter mig själv vara för en stund.

Hur mår du? Hur läker du?

Ger du dig tillåtelsen av att stanna upp? 

Stoppa och känna? Smaka på varje tugga i sin renaste närvaro?

Alltid från kärlek,

Caroline

Med mening att våga stanna kvar

Med mening att våga stanna kvar i där det känns. Kvar ofta omedvetet är jag i utcheckningen av rena råa verkligheten av det jag tar in. Inte bara genom mina ögon utan med andra sinnen som känner, hör, smakar och upplever.

Jag vill om och om igen välja att stanna kvar i självscanningen av min egna kropp, uppleva hur jag bär mig och vidöppet nyfiket ta in det jag orienterar mig till runt omkring.

Vaken. 

I morse på väg till klass vandrade jag till spårvagnen via Drottningstorget och möttes av en liten plats mitt på torget, där människor hade lagt ut vackra rosor och en nallebjörn. I mitten på en stenpelare fanns många bilder på ansikten. Platsen var skapad till minne av flygplanskraschen i Iran 2020-01-08 där samtliga passagerare, totalt 176 personer miste sina liv och varav 17 av dem bosatta i Sverige.

Jag brukar välja att se platser som dessa i ögonvrån och sen bara passera förbi och snabbt landa i andra upplevelser men denna dag valde jag att gå dit.

Med sammanbitna käkar, vågor av tyngd över bröstkorgen, kände jag det som togs in. Det gjorde ont. Landade extra på en bild på en familj med två tvillingpojkar i 5-års åldern.
Jag ville blunda, titta bort, gå vidare och glömma snabbt. Ta mig till något annat lättare att möta. Men jag stannade kvar. I grund från mina fötter o tog in. Tårar började rinna nedför kinden. 

Jag ville checka ut. Ta ett djupt andetag och gå därifrån. 

Men jag stannade kvar i naturlig andning tills känslan kom av att något skiftade. Inte till något bättre eller sämre utan bara en lätt ton av förändring. 

Sen fortsatte jag vidare till klass med avtryck av nedstämdhet fast ändå ett lugn. 

Det får mig att fundera över hur mycket av vår tid vi egentligen bara går förbi.
Förbi varandra. Förbi där livet (och känslor!! ) händer inom som utanför oss i det djupaste ögonblicken. Vänder bort, scrolla snabbt vidare från det jobbiga att beröra och vara i valet att vara mer med det skönare. Kanske t.o.m. ytligare.
Något triggades igång när jag såg ansiktena, kanske från avtryck av de historier som bärs inom som vill röra sig igenom. Kanske bara av ren medkänsla för de som fick lämna oss för tidigt och på ett sätt som ingen förväntade. För sorgen till de som just nu i detta ögonblick är i chock för att de mist sin älskade partner, vän, barn, förälder.
Livet sker.

Jag behöver inte gå till vilka historier de än håller utan bara ta in dem i relation med hur de lever i mig från det nuet.
Med mening stanna kvar och våga ta in. Så något kanske kan få röra sig igenom ut.

Hur kan vi ge oss tillåtelse att luta in och verkligen känna vad vi berörs av?

Mötet av beröringen inom, se det vi ser, känna, lukta och ibland smaka på allt det utanför oss själva. 

På mina klasser börjar vi alltid med att stanna upp, kvar och luta oss in. I basen, trycket, grunden under som sedan landar i rörelser vidare ut i orientering till omvärlden. In i uttryck till former som sedan skapas från dig i relation med det yttre.

Enkelt men verkligen inte lätt. Det är ett praktiserande på mattan OCH framför allt utanför mattan i micropauser under dagen. Något som för mig skiftar varje gång in till mer fyllnad av mig, mer enhetlighet, kärlek, ödmjukhet till livet och varandra. 
Låt oss mötas där.
Se världen och våga bli sedda.

Kärlek,

/ C

Ren närvaro som superkraften

Efter all utstädning av förra årtiondet, året. Efter all tömning, allt brännande, släppande, firande... välkomnar jag tomheten, de blanka bladen, det fria i utrymmet. 

Vilandet i varandet. 

I den direkta upplevelsen. 

Jag vill inte ha mer, vara mer, fixa mer. 

Jag vill känna mer. 

Vara vaken och inte checka ut när det är något jag inte vill möta eller dämpa med externa källor.

Jag vill stanna kvar. 

Röra mig igenom.

Lära känna motstånden lika mycket som det mumsiga.

Jag vill vila in i ren närvaro som min superkraft!! Jag vill ha mer njutning, känna sensualiteten av livet nekar. Jag vill känna tillfredsställelsens extaser. Vara mer i färg än gråskala. .

Jag vill vara kraftfull, fri, vibrerandes. 

Låta det finns fler luckor av tomhet än ifyllande så att det magiska kan få plats att nå fram.

Jag vill skratta mer. Skratta så att jag känner magen krampar av glädje. 

Känna glädje, inte ”haha” lyckan som begäret fyllt in som någon slags kortvarig vän i de tomrum som finns utan känna ren glädje och tacksamhet för att bara vara. Oavsett hur mycket jag åstadkommit på min ”vill-göra-lista” och i kreativitetens puls. 

Glädjen att inte alltid sträva efter att ta flera steg framåt eller klättra upp någonstans utan få stanna kvar på samma plats en längre tid i gos.

Jag vill uttrycka mig klarare, säga ifrån skarpt och ärligt rått när något inte känns Ok att göra mot mig eller någon annan själ. 

Sträcka ut tungan åt mina prövningar som inte funkade och gå vidare utan att bada i ältandet. 

Jag vill vara mer lekandes nyfiken och testa om det som hjärtat talar funkar. Inte söka i att vara ”rätt” utan att vara jag. 

Jag vill vara mer i enkelhet än det komplexa inbakades. 

Jag vill ha mer av min ”tribe”, mer kula, community!! Lyfta andra och bli lyft. Samarbeta. 

Jag önskar mig en fysiskt plats där vi alla kan mötas, lyssna, skapa, vila, dela, mjukna och ge varandra värmandes kramar. (vet du ett space som är ledigt och vill ha kärlek låt mig veta).

Jag vill inte bara fortsätta arbeta för mitt egna välmående och de i min närhet utan för andra som jag kallat främlingar allt för lång tid. Jag vill ge mer än att ta av mamma 🌏 och verkligen agera den starka viljan ut!! 

Vad vill du?

Vi möts på mattan i vår 2020. Vi kommer sjunga mer, uttrycka mer, dansa mer, landa mer, vibrera mer in i repetitioner, vila, flöda ifrån essens, skapa i varandet, tillåta oss att inte alltid kunna och veta saker. Vi möts i ögonblick för ögonblick som vi är utan strikta regelverk och etiketter på vad som skall vara vad i fixerade former. På mattan men även utanför. 

ÖPPNA KLASSER I VÅR: 

▪️Måndag Hiyoga ASKIM

Hatha 7:30-8:30

Vinyasa Flow 8:45-9:45

▪️Onsdag Hiyoga MASTHUGGET 

Mamma (pappa!) & Baby yoga 10:30-11:30

Gentle Flow 12:00-13:00

Vinyasa Flow 17:30-18:45 (tom v.12)

Restorative 19:00-20:30

▪️Torsdag Hiyoga MASTHUGGET 

9:00-10:00 Vinyasa Flow

▪️Fredag SATS Kompassen

Hatha 7:30-8:30

Vinyasa Flow 12:00-13:00

▪️Söndag Hiyoga MASTHUGGET 

Vinyasa Flow 10:00-11:30 (jämna veckor)

Vilka känslor söker du?

Vilken känsla söker du?

Fråga till hela din varelse.

Om dagarna, vilka känslor drar du dig mot? 

Eller vilken/ vilka brukar följa med dig som dedikerade följeslagare och med små eller stora ord ha åsikter i det du väljer att möta? 

Vad framkallar du på för medvetna som omedvetna känslor? 

Vilka känslor sitter du med, vilka flyr du ifrån? 

Om du känner in riktigt djupt behöver detta inte alltid betyda att vi enbart söker de som fyller oss med stöttande näring och kärlek.

Kan vara så. 

Kan vara tvärtom. 

Vi följer många gånger det vi är vana att känna. 

Vi vilar på det bekväma, efter hur det alltid varit. Vi lyssnar på de toner vi känner igen men detta betyder inte alltid att det är där vi vill fortsätta närvara. 

Som i en långvarig nedbrytande gnagande kärleksrelation, vi stannar kvar i för att vi har levt med de magknipande tunga emotionerna alltför länge. Dräneringen av att all energi sugs åt till att lappa ihop något där inget på ett naturligt sätt kan matcha. Kroppen, hjärnan, hjärtat har landat i det normativa stadiet i att det är detta som är det naturliga tillståndet. Fastän tröttheten och stress är de känslor som dominerar. 

Den paradoxala tryggheten kan bli den där vi känner igen oss och som i ovanstående exempel kan vara att bli trampad på, kanske även vara den duktiga i relationen som försöker lappa ihop den andra samtidigt som oss själva. Den uppgiften har över smygandes lång tid blivit ”Jag”. Mitt liv. Och alla de känslorna som är burna med som oro, stress, otillräcklighet, ångest, osäkerhet, förminskning. 

I så här skall jag känna. Så här skall det vara.

De känslor blir de ”trygga”, de bekanta.

Det hände mig. 

Har det hänt dig?

Det behöver inte vara det extrema och det låsa som du känt hela ditt liv och som har blivit en kraftfull dragningskraft som du omedvetet rör dig mot om och om igen. 

Men det kan vara så. 

Du kanske är någonstans emellan.

Vilka känslor vill du skall leva fritt inom,  som stöttning för dig här och nu. Som för dig framåt i linjering med ditt hjärta?

Hur vill du KÄNNA dig?

VARFÖR vill du känna så?

Vad är du SUGEN på i livet? RIKTIGT sugen på??

Vi äger våra känslor, våra känslor äger inte oss. 

Men vi möter dem.

Sätter oss ner med dem i mer stillhet först utan fixande.

Och känner. Från ödmjukhet och kärlek för vad de är. De för oss närmare det vi vill möta, in i rätt agerande och för oss in i den riktning som hjärtats och magens röst leder oss till i det vi vill möta och omge oss av. Framåt. 

Börja känna in:

Vad säger de bekanta känslorna dig? Prova även att skala bort historierna omkring dem. Vad möter du då för känslor? Vart känns det någonstans? Bekant. 

Kan inte nog rekommendera vidareutbildningen ”NÄRA” med magiska Anja Bergh som går under 4 dagar i mars-april i Göteborg (går även i Sthlm och Oslo nästa år) 

Så viktigt. Viktigast. Nervsystemet. Trauman. Närheten. Till emotionerna. Sensationerna. I nära relation med oss själva och det vi bär ut till mötet med världen. Det för oss även närmare varandra. Så enkelt, svårt och så vackert. 

Gå in på yogabuddhi.se för alla hennes fantastiska och viktiga utbildningar. 

Kärlek!

// C

RÄDSLA

RÄDSLA.

Jag var hos frisören igår. I en av tidningarna läste jag om en mamma som förlorat sin 6-åringa dotter i cancer. Det hade börjat med magont, uppsvälld mage och många hemskickningar ifrån sjukhuset då de trodde det var en vanlig förstoppning. Efter en tid och många om och men kom dock beskedet om att det var obotlig cancer.

Den största rädslan en förälder nog någonsin kan ha är att förlora sitt barn. Det hände denna mamma och jag är rädd. Väldigt rädd.

De som finns nära mig vet att jag verkligen är rädd för att förlora min snart 2,5 åriga dotter Nova Shakti. 

Det är min absolut största rädsla!

Det började redan när jag fick veta att vi var gravida i v.5. Oro, ångest och rädslan gick alltid hand i hand bredvid mig och påminde mig om att något kan vara fel. På henne, på mig, på hela graviditeten. Att min dotter skulle komma ut dödfött. Jag var väldigt lycklig under graviditeten och har nog aldrig känns mig så vacker och bekväm i min hud men var ändå så galet rädd att något skulle hända henne. Tanken får mig fortfarande att tappa andan. Käken spänner sig hårt, allt stannar upp och fryser till is.

Jag ser inga nyanser. Bara svart eller vitt. Mest svart.

Varje gång Nova är sjuk eller ger tecken på att något inte är som det brukar drar jag snabbt slutsatsen av det värsta. 

Ibland tom. när hon hostar så kommer oftast den direkta tanken av att hon sätter något i halsen och skall kvävas.

Ibland tar rädslan så starkt över så att jag plockar fram den beredskap som skulle krävas om hur jag skulle tro mig agera och reagera om det värsta skulle ske. Det värsta att hon stod inför döden och var tvungen att lämna mig i detta liv tidigare än mig. Ibland kommer en sådan stark skärandes känsla att jag då tror mig ha förmågan att se in i framtiden att det faktiskt kommer hända henne något. Snälla må det inte vara så!!

RÄDSLOR. 

De avtryck som bor inom från vår historia av olika mörka och tunga event med och bygger upp de rädslor vi alla bär på. 

Jag antar att det finns olika typer av rädslor. De vi kan arbeta oss igenom och forma om och de som finns så djupt inpräntat att vi bara behöver omfamna dem så att de är sedda men inte styr över oss.

Jag vet inom mig vart min största rädsla kommer ifrån. Från en kärlek större än något annat till Nova blandad med djupa spår av historier från att förlora någon och något. Men jag vill låta rädslan få utrymme att vädras ut. Sluta vara så instängd med alla bilder, känslor och uttryck inom. I min rädsla är jag förförd av framtiden. Som att den hela tiden vill göra sig påmind om att jag måste vara i ständig kamp, redo att fightas och ta emot det värsta som kan tänkas komma.

Jag vet inte vad som skulle hända eller hur jag skulle reagera. Det känns för tungt att bära. En tyngd jag inte behöver bära nu. Förhoppningsvis aldrig om man frågar statistiken. Nej snälla. 

Genom att vi ventilerar, delar och sätter ord på det som bor i vårt mörker inom kan kanske rädslan blir mindre skarp, kontrollerande och mindre modig att ta över till fullo. Bli mer nyanserad och mindre dramatisk. Mindre stor. Få perspektiv även om rädslan alltid kommer finnas där. 

Så känner i alla fall jag.

“Sit in the darkness if you wanna feel better, baby. Cause there ain’t no other way out of this holy mess. Be still and feel until you can’t tell where you begin and shadows ends. Let it scare you with depth, spook you with glory, and let it show you a new way and a stronger, softer, more magical you. ”

— Tanya Markul

Jag möter den, sätter mig ner i lugn och samtalar, inte för att hålla med om allt utan för att se den. Inte känna mig blockerad och styrd utan mer intonad med vad jag bär på och hur och vart det uttrycker sig till. 

Vad är din största rädsla här och nu? 

/ Kärlek C

NYTT BLAD

En ny rad

Ett nytt blad

Ett nytt kapitel

Vart börjar du ifrån?

Efter varje månskifte, månadsskifte känner jag alltid längtan av att vända blad. Byta ut något gammalt till något blankt eller redan ifyllt nytt.

O denna gång är känslan starkare än starkast! 

Det kan beror på att inom mig lämnar jag semester blandat med jobb o framför allt pusslande av att förskolan varit stängd en månad. Eller så är det att ett stort skifte har skett i och med att Merkurius retrograde som rört sig omvänt i tre veckor nu åter börjar att landa tillbaka på den punkt där hela processen började.

Kanske är det att jag blir ett år äldre i dagarna. Eller bara att jag har en stark längtan av att röra mig framåt. Med mer klarhet och stark intention med vad jag vill ha, göra, hur jag vill KÄNNA mig. 

Klart putsande av mina linser känns som om jag vill lämna något väldigt gammalt och tungt bakom mig. Exakt vad det är vet jag inte. Behöver vi alltid veta?

Hjärtat med magkänslan talar högt och tydligt

Kan du höra Din röst?

Augusti välkommen in. Skifte kom IN💎

Jag vill hängivet känna mig lugn, fylld med NÄRVARO ögonblick för ögonblick, mjukna i de hårda kanterna men inte ta skit och ge mig in i draman som inte är mitt att bära!

Jag vill skifta till att även vandra på andra vägar än de som mina steg alltid bär mig till, möta fler ofiltrerade människor i verkligheten, olika från mig för ett vidare perspektiv, som likasinnade.

Jag vill fortsätta att om och om glömma vart min telefon är då jag inte kollat på den på flera timmar.

Jag vill testa mer utanför ramarna av de förväntningar jag satt på mig själv hur jag skall vara, oavsett område och plan.

Vara spontan och ta in känslan av det som säger Ja (!) i stunden från hjärtat (o ibland utan att tänka på de kontrollerade konsekvenserna eller rutiner jag byggt upp).

Och jag vill framför allt säga ”Fuck it!” om det inte funkade men ändå känna mig stolt att ha provat.

“We are always in the process of building but we are never built”

— Bonnie Bainbridge Cohen

Jag vill sluta sätta etikett på vad som är rätt eller fel o låta det vara som det är.

Jag vill skratta mer, äta mer grönsaker, vara mer nyfiken. Sluta bry mig om jag inte har postat något på Instagram eller Facebook på ett tag bara för att visa vad jag gör. 

Jag vill läsa mer... denna magiska återuppväckta hungern som ger så mycket tillbaka.

Jag vill skriva mer. Inte för att alltid dela men för att skriva som det är. Fortsätta sätta ord på vad som pågår.

Känna in vad som ger näring och vad som är illusion eller den där gamla dammiga repiga LP skivan som inte får klara toner längre.

Jag vill fortsätta släppa taget.

Fortsätta vara nyfiken på att inte alltid veta och vart det bär mig, än att tro mig veta.

Jag vill om och om igen stanna upp, vara fokuserad och dedikerad till närvaro i flöde av ögonblick till ögonblick.

Jag vill om och om lämna mig öppen till det organiska nuet för att vara mer tillgänglig som mamma, partner, vän och framför allt till mig själv!!

Hur vill du KÄNNA dig i detta skifte? Månad, höst som framtid?

Känner du att något nytt vill ta form?
Är du redo?

#movethroughme

STATEMENT

Efter dagar av andrum, tystnad, full närvaro i tid, nakna fötter, närhet närhet till Mama jord, långsamhet (förutom när jag springer efter min 2-åriga dotter). Omfamning av havet, himlen, solen sammanlänkade med varandra. Människor som tittar en i ögonen och säger mjukt hej från hjärtat. En plats där man ser varandra påminner mig om DET STÖRSTA!

Helheten till varandra. 

Enheten.

Kopplingen.

Tillhörigheten. 

Att vi är här tillsammans! 

Inte bara människor sinsemellan utan vi är här ihop med djuren, blommorna, träden, havet. ALLA organismer på denna jord. Vi är inflätade i ett magiskt nätverk men som vi nu sakta förstör. Som alltmer från sakta förstörelse blir till brinnande panik. 

All förstörelse, egoism, ilska, hat, konflikter, krig, kapitalism, girighet, avundsjuka… allt som är separerat, i delar, har alla gemensamt i sig att de saknar länken av tillhörighet till varandra. Koppling.

Vi människor förstör jord på grund av att vi inte känner samhörigheten till liv på denna planet. Som att vi sätter oss högre upp i rang och på någon osann grund har skapat bilden av att vi är härskare och det är vi som bestämmer. 

Människor äter djur bara för att. ”Sovandes”. Nej, vi behöver inte äta kött men ändå gör majoriteten det. Trots att det är djurhållning och köttkonsumtionen som är den största förstörelsen av jorden!!!!!

• 1/3 av jordens rena vatten används av kött och mjölkindustrin

• Boskap täcker 45 % av jordens yta

• 1/3 av jordens yta är öken på grund av boskap

• 51 % av de globala växthusgaserna som släpps ut kommer från boskap och deras biprodukter + 13 % från djurtransporterna

• Det krävs 3000 liter vatten för att göra EN hamburgare

• Den djurhållning som vi nu har är huvudansvarig för att arter dör, död havsbotten, vattenföroreningar, destruktion av livsmiljöer

• …

• …

• …

Det har aldrig handlat, handlar enbart om mig, dig eller bara om oss människor och våra behov utan om det största, att vi är här och samverkar tillsammans. ALLA påverkas av allas agerande. Och även när vi inte gör ett val så är det valet. Konsekvenser tillkommer alltid. Oavsett vad vi gör.

Det sägs att vi påverkas av det som 7 generationer har gjort men frågan är nu hur många fler generationer som kommer att möta jord. Kommer ens min dotters barnbarn få möta jorden vid liv. Det vi vet är att den kommer att se annorlunda ut. Frågan är HUR? Det är upp till oss här och nu vilka val vi gör.

Jag såg en dokumentär en gång för länge sedan om Lars Ulrich, trummisen i Metallica, som sa några ord som så starkt landade i hjärtat och som jag vill förmedla till min dotter... Han sa ungefär så här: ”Det viktigaste jag vill lära mina barn är inte att blicka inåt, vi människor är för mycket inom, i våran egna värld med våra beskymmer, utan det jag vill lära dem är att blicka utåt. Få dem att hjälpa inte bara sig själva utan andra själar”.

Visst vi behöver vara i närhet med det som pågår inom, allt det vi bär på. Vakna till liv ifrån kulturella inpräntande mönster och regelverk. Det är alltid första steget till förändring i en värld som rör sig från kärlek, fred och en jord som skall vara kvar inte bara i denna generation utan i många många fler. Vi behöver förändra oss själva. Se och känna oss själva på en djupare nivå. Möta våra beteende, vanor, ovanor, hur vi ser på saker och ting men det vi många gånger missar är kopplingen, vakenheten att SE VARANDRA. 

Vi måste tillåta en högre uppgradering i vårt medvetna att ta plats.

Titta utåt och upp inte ner. 

Ställa oss frågan: 

Hur kan jag ge mer än att ta?

Vad kan jag bidra med?

Brene Brown säger ”Spirituality is reconizening that we are all connected to each other by a power that is greater than us.”

Spiritualitet är att vi alla är sammanflätade. I en länk av vackraste trådar. Som en elektrisk puls som skapar vibrationer från den minsta cellen ut till det klaraste nätverk av helhet. Allt hör ihop. Micro till macro. Macro till micronivå.

Låt oss våga öppna ögonen utåt och möta varandra, från hjärta till hjärta, inte bara möta de som ser ut som oss, är som oss, utan även ALLA andra vandrandes själar på denna planet vi delar. 

Möta varandra från cell till cell.

Vakna till kopplingen av liv, till enhet. I den stridandes kamp för att bevara jorden.

Det är svårt, utmanandes, obekvämt. Det är ovant. Jag vet att jag gör för lite, gärna vill blunda för det som smärtar, vända ryggen till, stänga av. Men jag vill eller snarare har varit tvungen att öppna ögonen, strida, omfamna sanningen. Det finns ingen återvändo för mig.

Det handlar aldrig om enbart dig eller mig, det individuella, eller människosläktet. Det har det aldrig gjort.

Vi är sammankopplade till en urkraft så mycket större än oss.

Vi är här tillsammans.

Vi är i tillhörighet med något större än det lilla. Tillsammans.

Vi alla är EN❤️

Jag äger min historia

Pappa skickade denna bild till mig för ett tag sedan. Året var 2002 den 30 maj. Jag var visserligen väldigt lycklig och fylld av champagne i denna stund men också väldigt trasig inom. Jag ville känna att jag var hel men bitar var försvunna. Bitar som gömde sig och inte än ville bli funna. 

Jag gjorde mitt yttersta för att människor i min närhet skulle tro att allt var perfekt. Jag var den där sociala, duktiga, positiva och glada tjejen som inte gjorde någon illa. Men innerst inne ville jag skrika högt och den som jag mest skadade var mig själv.

Barnet inom sträckte sina armar och ville bara bli sedd, pussad och kramad på. Hon ville bli buren och hållen men istället svälte jag henne, vände ryggen till och var bäst på att ignorera hennes signaler om att bli sedd. I skuggan inom låg så mycket tyngd. Skam. Ångest. Mycket av min energi gick åt till att gömma min smärta. Att inte bli avslöjad. Vilsenheten och förvirringen i mig av att inte veta hur jag borde navigera mig själv i de händelser jag mötte på nära håll.

Jag blev väldigt bra på att dämpa det som kändes med att försöka ha kontroll på något jag kunde fokusera på, ge min energi till. Mitt fokus på. Döva det andra. Hålla det som pyrde inom av otrygghet i schack. Min kontroll blev maten. Lättast var det att kontrollera det jag åt, hur mycket jag tränade, dansade ... rörde mig. Men dansen var mitt utrymme av att få uttrycka mig, annars hade jag nog exploderat inom.

Jag hade en väldigt rolig och fin tonår ändå där jag gick ut på tok för tidigt, målade stämplar och gick på svartklubbar med väldigt fina vänner. Jag var stundtals lycklig men möttes hela tiden av ett djup av oro inom. En rädsla av att falla och tappa kontrollen. Tappa fotfästet. Att bli avslöjad att jag inte mådde bra. Jag ljög för andra men framför allt för mig själv.

Jag minns inte riktigt när jag blev avslöjad eller föll. Men jag föll.

Det jag tappade mig in i var till något starkare än den falska fasad som jag byggde upp som en mur omkring mig men också inom inför mig själv. Det har varit en lång resa, bitar som varit sönder inom hittade sakta tillbaka till varandra. Men till en helt ny ärlig kommunikation. Till nya former, sammanvävda av något nytt. För den jag är. Till ett helt mig. En pågående ständigt process.

Jag märker speciellt nu när jag blivit mamma hur alla bitar inte är funna och vet ärligt inte om de någonsin kommer hittas. Jag märker att den rädsla jag bar inom om att känna mig otrygg ibland bestämt vill föras över på Nova Shakti. 

Men skillnad nu är att jag känner den. Jag sitter med den. Jag tillåter mig omfamnas. Jag accepterar att den finns. I känslan. Jag ser mig!

Yogan gick vid min sida från 16 års ålder kravlöst som en bästa vän gör bara för att visa att den finns där. Jag blev buren. Jag blev sedd. Jag tror inte jag kan förstå vad yogan betytt för mig och speciellt för den vilsna tonåringen/ tidiga vuxenlivet där jag växte upp för tidigt till att bli stor vuxen. Yogan från att ha börjat som ett fysiskt utövande, förde mig IN i kontakt med sanning. Verkligheten. In i sårbarheten och modet som vandrar på samma sida ifrån kraft och kärlek. Att känna det vackra i ALLA smaker, nyanser, vågor. Livet är verkligen en process.

Vad jag hade velat säga till Caroline för 18 år sedan (exakt halva mitt liv idag!!) är påminnelse om att allt kommer bli bra! Du kommer att läka, landa och kliva ur det dimmiga, kampfulla. Den väg du går nu måste trampas igenom för att komma dit du kommer vara sen. Allt är på sin fullaste plats. Det är perfekt i sin operfekthet. Bara du tillåter dig vara där. 

Jag gjorde det jag gjorde mot mig själv för att överleva. Kärlek till det. Jag hade inte kunnat agera annorlunda. Tänk att en bild kan väcka så många känslor.

Jag hedrar från HELA mig de platser jag berört, det motstånd jag trampat igenom, den smärta som skurits i mig. De har gett fina vackra ärr till där jag är nu. Påfylld med så mycket mer av mig. Vishet och stolthet. Ja, jag är stolt (!!!) över mig själv. Att jag orkade bära alltför mycket under tonåren, så mycket skuld och ansvar. För mycket av allt för att vara ett barn.

Älska och omfamna det lilla barnet inom extra ibland. Det vill bli påmind för var hen är, vill bli kramad och pussad på. Just nu ligger jag nära min dotter, påminner mig att hon även måste få gå igenom sin process i livet. Men med hoppfullhet och så mycket tillit att hon inte behöver bära det jag bar som liten. Inte bara från denna generation, utan från många generationer tidigare. 

Jag bryter den.

För jag lär mig nu hur jag läker, hur jag inte får det att passera vidare. Det är en process. Rakt igenom. Tillit. Möte. Relation in i kärlek.

Min historia är inte unik men den tillhör mig. Jag äger min historia. Min historia äger inte mig. Jag vet det är många där ute som gått igenom liknade saker. Vi äger våran historia, våra avtryck. Det är något vackert i det. Livet är väldigt vackert.

Min högsta önskan att vi alla alltid möts från där vi är. Utan skam. Att vi bär varandra igenom den resa vi är på. Går bredvid. Behöver inte fixas utan bli sedda. Stöttade av varandra. Ifrån verkligheten.

#movethroughme

Så. är. det. NU.

“Do you have the patience to wait till your mud settles and the water is clear”- Lao Tzu

Sårbarhet. Styrka. Ångest. Upplevelser från djupet av essensen. Tendenser. Demoner. Otillräcklighet. Rädsla. Oändlig kärlek bortom ord. Den djupaste tacksamheten. Mörker och ljus. Tyngd och lätthet. Smaker. Livets alla smaker. Det är vad 2017 har omfamnat mig.

Rasa. Rasa betyder smak, juice, nektar. Det är villigheten till att säga ”JA” till alla de erfarenheter som vi stöter på i våra liv. Fysiska, emotionella och känslomässiga. Eller allt i en salig blandning. Det är i full vändning mot det vi upplever, de i glädje som de smärtsamma, som vi kan utvinna essensen av erfarenhet och lärdom. Att dyka djupare inom av modet att ta in det vi möter. Ner till djupet där alltid den djupaste kärlek finns.

Det var över 5 månader sedan jag skrev på ett nyhetsbrev. Vilken dimma de senaste månaderna varit. Av sömnbrist. Luddigt men ack det vackraste och lärorikaste jag upplevt i mitt liv. Jag har lärt känna mig själv igen. På nytt. Som nybliven mamma och som MIG.

Insikterna.

Jag har blivit påmind om att släppa taget om planering. Totalt droppa all forcering. Har sådan lust att skriva en bok om hur det verkligen ser ut med en nyfödd liten människa. Med att inte få sova. Trots att jag inte läst någon bok om hur rutiner och goda sömnvanor kan skapas, så har ändå förväntningar surrat runt omkring och en väntan har infunnit sig på att ”det-blir-bättre-med tiden”.

Och det blir det.

Men vi går ändå tillbaks många nätter till känslan av att fortfarande vara på ruta ett. Det ha varit tuffa tider av sömnbrist. Riktigt tuffa.

Jag andas in. Jag andas ut och släpper allt.

Låter den organiska vågen flöda fritt av det som är! När vi tror att ”JA! Nu har det vänt med sömnen” eller ”Nu har vi en ny fantastisk rutin som fungerar” så visar det sig att det blir helt på ett annat sätt än vi trott. Tillbaka med vakenhet varannan timme ibland, andra gånger var tredje, var fjärde. Var femte! Ibland väldigt bra nätter. Sen kommer de dåliga åter. Eller bara nya former av vakenhet. Tandsprickning eller framför allt NovaShaktis nyfikenheten att nu kunna röra sig på ett annat sätt. Kunna rulla själv.
Krypa fram.
Visserligen med ett stort leende i mörkret mitt i natten. Som en dinosaurieunge som vänt sig över på magen. ”Titta jag kan!”
Något som varken jag eller P njuter av just under denna tid på dygnet. Nej, inte leka NU!! ; )

Jag tillåter mig landa i det. Accepterar det.

Varför har vi så många gånger svårt att låta saker få vara som de är?
Varför lägger vi så mycket energi på att förändra, fixa och ändra om så i våra liv?

Allt förändras ändå.

Fast det som förändras på riktigt är hur det omfamnas av oss.

”We are not changing what happened-we are changing the way it lives in us”

Kontentan av all sömnlöshet och all väntan på bättre tider har bara påmint mig om hur jag vill leva mitt liv. Jag har aldrig arbetat efter mål, vare sig med er yogisar som jag möter under våra privatklasser eller i mitt egna liv. Det känns för hårt och enkelspårigt. Missförstå mig inte, det är så fint att arbeta efter något men jag väljer att kalla det intention istället för mål. Intention för mig är att vara på vägen själv, i processen av att andas utveckling och vara öppen för det som sker i stunden. Att fråga mig först: hur får det som jag tar mig an att KÄNNA mig, istället för huruvida jag har klarat uppgiften på det mål som sattes upp. Tiden hittills som mamma till Novis har lärt mig åter att allt är i ett ständigt flöde av pulsering, upp och ner. Fram och tillbaka. Ibland sidleds. Att inte låsa mig fast vid en speciell riktning eller tempo. Att arbeta efter känslan i ögonblicket, som visar vart jag vill fortsätta där jag står. Sömnbristen har svept mig som en dimma. Men jag har nog aldrig landat på en plats så ljuvlig som nu. Jag känner mig grundad, trygg och lugn inom.

Varje dag har varit en ny dag som jag fått möta efter hur natten varit, vilken bara har fått mig att omfamna närvaron mer än någonsin tidigare. Ödmjukheten mot mig själv. Jag har åter lärt mig att vårda mig själv. Från det inre, till det yttre.

Det jag vill öppna upp till inför det nya året som är på infart, är hur jag vill KÄNNA mig! Personligen har jag fått lära mig under den sista halvan av detta år att säga NEJ först innan JA. Vilket inte har varit det lättaste. En intention jag kommer bjuda in till 2018.

Hur vill jag känna mig?

Jag vill vara känna mig fri från förväntningar, på mig själv och andra. Jag vill känna mig öppen för stunden. Jag vill ha mer utrymme än fyllnad. Jag vill vara närvarande i det som ÄR, istället för hur det borde vara.

Hur vill Du känna dig?

Vad bjuder du in till?

FREDAGAR under 2018 kommer jag fortsätta ta emot er underbara privatyogisar! Stammisar som nya. Så maila mig vilka tider som passar just Dig bäst. Är så lycklig att jag redan har hunnit arbeta med några av er under hösten. Vi kommer fortsätta hålla till i Yogagbgs mysiga studio i Guldheden, 10 min med spårvagn från Kungsportsplatsen dörr till dörr.

FAST KLASS (till att börja med) är söndagar på HiYoga kl:12:00-13:15, en klass där vi landar i grunderna och växer ifrån våra strukturer till öppning. Låt oss mötas på mattan från där vi är!

VÅRENS WORKSHOPS kommer att dyka upp men jag har ännu valt att inte planera in dem. Väljer att först känna in. Så håll utkik.

Detta är mitt liv just liv.
Inga filter.
Låt oss aldrig använda filter inför varandra. Vi rör oss med verkligheten. Från stunden. Nu.

Önskar dig den vackraste julen, hur du än väljer att fira den

All min Kärlek och ljus,

// C

In i vindarna, in i stormen

Som vindar vänder, så vänder livet. Något blåser bort, tappas bort, något nytt hittas. Stormar. En ny riktning tas. Kanske som vi är välbekanta med. Kanske är det något vi aldrig upplevt!

Vindar kan vara milda, starka, omtumlande, hårda, upplevas som stilla men som livet, är de alltid i rörelse. De är alltid i förändring.

Talade med en väldigt fin vän härom dagen och hon (bland många andra nära jag mött den senaste tiden) är så rädda för att hamna i det okontrollerbart blåsiga vädret som vi alla nog någon gång upplevt. Nästan den som vi möter idag. Den galet starka stormen. Hösten vill snart omfamnas. Allt i dess rutinmässiga mönster av vardag. Här kommer även kontrasten av mer mörker än ljus in. Mycket mer mörker. Att hamna i ekorrhjulet. Att tappa sig in i vardag utan att möta ögonblicken. Ögonblick för ögonblick.

Förra året kanske kantades just av de tunga känslorna av att vara i mörkret. Kanske de tyngsta du mött. I det som kan bli så övervädigande kämpigt där vi inte känner igen oss själva. Där känslan infinner sig av att helt blåsa bort.

Där vi tror att vi aldrig kommer att hitta tillbaka igen.

Kanske hände det för ett år sedan, kanske i våras. Kanske för 5 år eller 10 år sedan. Min var för 17 år sedan. Jag var i djup depression. Hade ångest, ångestattacker som tog över. Ville kontrollera dem men då blev allt bara värre. Men allt började inte för 17 år sedan, då toppen var. Utan långt långt innan. Som en rykandes vulkan, pyrandes, låg alla de känslor som jag svalde och stängde inne någonstans i ett rum, långt inom, där jag trodde de var gömda för alltid. Men de bröt sig fria och hittade ut. Som allt till slut gör. På nått sätt och vis.

”Sit in the darkness if you want to feel better. Cause there is no other way out of this mess. Be still and feel until you can´t tell where you begin and shadows ends. I will scare you with depth and spook you with glory. Let it show you a new way, and a stronger, softer, more magical you” (The She Book- Tanya Markul)

Jag lät de komma. Började andades in i det jag bar på. Fann verktygen. Inte utanför för att dämpa, utan inom. Rörde mig med de avtryck av ärr, började känna dem, läka, kommunicera med mig själv. Som vindarna gör. Något förändrades helt.

Det riktiga mötet infann sig. Dansade med hur det kändes. Istället för att springa ifrån stormen, så sprang jag rätt in i den. Var ögat i stormen. Lät de ta mig men fann mitt center. Bjöd in energierna istället för att stänga av. Tillät sitta med det som dök upp istället för att lägga locket på. Något som jag gjorde i så många år. Men framför allt började jag möta ögonblicken för vad det var. Ofiltrerat. Började smaka på allt. På livet. I medvind som motvind.

Men kan fortfarande minnas hur det kändes när jag försvann, tappades bort. Det där okontrollerbara pyret av explosion innan ångestattackerna tog sig vid. Som att kroppen fortfarande minns. Sinnet kommer ihåg.
Tror att många av oss har kvar den där rädslan att energin skall komma tillbaka. Rädslan att vi blir som vi var då, oavsett hur lång tid sedan vi ”tappade” oss.

Eller tappade vi verkligen oss?

Var det inte bara en av de där otroligt starka stormar som mötte oss och ville vända vårt fokus till en helt annan riktning?
För stormar lägger sig alltid till slut. I något mer stillsamt. Till något ännu vackrare och mer tacksamt. Eller snarare mer i råhetens sanning om hur det är. På riktigt. Vi hittar oss själva på en annan plats. En ny plats. Precis som det skall vara.
Vart vore inte jag, DU där du var idag om du inte känt det du upplevt?

En sak är säker. Du, jag, VI kommer aldrig hamna där vi var förr. För det enda föränderliga är att allt är i ständig rörelse.

ANITYA.

Något nytt bjuds in. Om och om igen. Kanske eftersmaker av det vi känt innan. Men det kommer aldrig bli som förr. Nu. Är. Nu. Som nya vindar, stormar som dammar av det gamla för att öppna upp till ännu en tid av skiftning. In i mörkret men stöttad ifrån ljuset av visdom på djupet.
Stöttad av dig.

Jag tror att det som håller oss så starkt tillbaka från att våga vara mer oss själva, på djupet, är vår rädsla för det som var. Det geggiga, tunga och okontrollerbara.
Det mörka.
Det som gick sönder. Det som blev trasigt men som återfann en nu plats av helhet.
Men låt oss möta alla delar. Delarna som tillsammans skapar helhet.
Varje ögonblick.
In i tillit för att låta oss bäras av vindarna. Både de stillsammare som i de riktigt hårda.
Låt oss leva i livet som det är, med all dess lärdom och smaker. Inte fastna i det förflutna utan släppa rädslan, andas fullt in i varje ögonblick för vad de ger oss. Våga låta oss möta, känna och vara människor. Dags att öppna ett nytt tomt blad och skriva på ett nytt kapitel.

VÄLKOMMEN HÖST 2018. VI HAR ALDTIG MÖTTS!

Jag och YogaYum är tillbaka från och med v. 36 med en ny vakenhet. In i det stormiga, råa, mörka som det stillsamma och mjuka.
Låt oss mötas där.
Röra oss ifrån det.
Känna livets vindar.

Mina öppna höstklasser kommer att vara:

Mån
SATS Kompassen Yoga kl: 12:00-13:00

Ons
SATS Kompassen Yinyoga kl: 7:30-8:30
HiYoga Yoga kl: 12:00-13:00

Fre
SATS Kompassen Yoga kl: 7:30-8:30

Sön
Hiyoga kl: 10:00-11:30 (2 första söndagarna i månaden)
SATS Kompassen Bootylicious kl: 12:15-12:45
Yoga kl: 13:00-14:30

PT YOGA

För er underbara PT yogisarna, nya som stammisar erbjuder jag tiderna: måndagsförmiddag, onsdagar för-och eftermiddagar, torsdagförmiddagar och fredag för- och eftermiddagar.
Kontakta mig för tider så bokar vi upp.

LÄNGTAR att få möta er alla igen på mattan!

WORKSHOP I HÖST

En UNIK workshop i samarbete med Hagabadet Älvstranden kommer att ges lördagen den 22/9 kl: 10-13 med Spa efteråt.
”Möt. Varje. Ögonblick”
Denna är den enda inplanerade för i höst och den kommer att bli magisk!
All info finns HÄR och på Hagabadets hemsida HÄR.

Önskar er en fantastisk start i det nya med stöttning att dansa med livets vindar!

KÄRLEK,
// Caroline

Everyday energy

Ahh EᐯEᖇYᗪᗩY EᑎEᖇGY.

Right now I’m in a place were I get NO sleep at night. NovaShakti is so bound to me (and my boobs ; ) that she wakes up every hour just to be close to me and like we say in swedish “snutta”. There has always been hard during the nights since she came but not like this. I’m feeling totally drained on energy and not like myself the last weeks because of the sleepless nights. I know better times will arrive but for now I really have to be careful where I put my energy, both emotionally and physically. It’s so hard to not let that ego-voice “you should do this and that” come through. I just need to drop everything. Just BE and the most important to sleep when she is sleeping during the days. I’m teaching myself to slow down, letting there be time for replenishment, quietness, to recharge… I’m trying to uphold my energy the best I can, so I still can see cleary though the blurry mirrors that arises from no sleep.

How do you hold your everyday energy clear from were you stand today?

This is what I read from beautiful Elena Brower this morning, a week since she wrote it in her beautiful weekly newsletter. Thank you! It went straight to my

“The consciousness in the spaces in which we teach. The fields of colour that surround each body we meet. The intuitive ‘yes’ that runs through when we’re on the right track. The listening we practice when we need to come back to ourselves.
Everyday energy.
This week, do your best to uphold your own energy. Sleep. Rest. Create quiet space for yourself. Even with kids, even in loud places. Let there be time for replenishment and slowing your pace. May that slowing influence your teaching, and may your teaching help mitigate the profound misunderstandings in our world right now.”

Empty the cup

YogaYum är äntligen tillbaka!

Efter cirka fem månader ifrån undervisande och paus för att lägga allt mitt fokus på min bebis som nu kommit till världen, är det äntligen dags att börja kicka igång YogaYums klasser igen. Och som jag LÄNGTAT efter er!

Just i stunden går jag nu med en hand på en rullandes vagn och en på mobilen där jag försöker få in allt det jag vill dela med mig under hösten. Och puh det är inte lätt att få ihop text när man har en liten tio veckors knodd halvsovandes i vagnen med ett öga öppet och ett halvstängt, redo att vilja antingen ha tutte, bytning av blöja eller bara uppmärksamhet ; ) Jag andas in och låter det få ta tid…

I ärlighetens namn har pausen ifrån undervisandet och det regelbundna yogapraktiserandet på mattan dessa månader verkligen gett mig insikt i hur lätt det är att hamna i “ekorre-hjulet” av agerande i form av vad vardagen erbjuder. Jag har fått vara tvungen att “empty the cup” ifrån arbete och vardag för att landa i paus. I slutet av graviditeten kände jag mig så stor och osugen på att komma till mattan att jag valde att ligga kvar i sängen och äta glass. Att stänga av helt. Tömma ut. Att bryta alla rutiner.

Och inget kommer någonsin blir sig likt när jag åter trycker på “play-knappen”. Total omstrukturering. Precis som det skall vara.

När vår SuperNova kom har hela mitt hjärta blivit tillägnat henne och prio på egen tid har varit på att sova när jag än kunnat och inom rörelse bygga upp styrka i kroppen den kortkorta tid jag fått möjlighet att träna. Min yoga har tagits till den essens den egentligen bär: att få KÄNNA in i ögonblicken, att låta saker få vara som de är och röra mig med den våg av flöde som verkligheten omfamnar.

Har fått ställa mig frågan om och om igen och som ständigt skiftar:

-Hur känner jag? Vad behöver jag? Hur kan balans skapas? Vad är balans?… just i detta ögonblick!

Detta är på djupet av vad yoga egentligen handlar om för mig, ett practice som får mig att komma tillbaka till närvaro i nuet. Att släppa taget på egots begränsningar om planer, bilder hur saker skall vara, kännas, se ut. Se allt utifrån ” satya”- verklighet. Sanning.

Min dagliga meditation har nu blivit när jag ammar, då vår Gurubaby verkligen inte tillåter mig vara någon annanstans i närvaron under våra stunder än med henne ( som blir ca 10 gånger om dagen ; ) Varje gång jag tagit upp telefonen för att titta i den under amningen har hon slutat tutta, tittat på mig och vägrat fortsätta äta tills allt fokus ligger på henne igen. Att andas in full närvaro i ögonblicket med henne har burit den viktigaste frukten av lärdom. Hon lär mig vad som räknas. Det avskalade i stunden, istället för att fylla med distrahering när vi inte har “nått att göra”. Andas in i tomheten, pausen som den visar sig.

Allt det vi gör på mattan, alla asanas, former vi tar är bara verktyg till vad yogan egentligen handlar om. Yogan har och är fortfarande här. Alltid där även när vi inte praktiserar på mattan, vilket är lätt att glömma bort. Och det har varit just den pausen från mitt asana-praktiserande som påmint mig vad tiden på mattan gett… ger mig! Det viktigaste är hur den får mig att känna, inte se ut! Kontakten tillbaka till mig själv, om och om igen. Med det som verkligen betyder nått.

Pausen, “tömning” har påmint mig på nytt mig vad yoga är och nu får jag praktisera det i verkligheten på ett sätt jag aldrig gjort innan. Är så tacksam att vi funnit varandra och hur den lär mig leva mitt liv. Hur jag kan bemöta allt det som kommer till mig. Den största tacksamheten har även gjort sig påmind i hur mycket jag älskar mitt arbete och vad jag saknar alla möten jag haft med er yogisar som jag har fått möjlighet att guida på mattan, som utanför under dessa tio år som jag undervisat. Nu vill jag börja fylla på min kopp igen av undervisning, träffa er och även leka, reflektera och andas utveckling på mattan. Från de stunder vi skapar tillsammans, kan vi ta all den lärdom ut utanför studion in till våra liv.

Denna höst kommer YogaYum erbjuda tre exklusiva yogaworkshops en gång i månaden med start september och en fyra dagars intensivkurs i december. Se HÄR 
Hoppas innerligt att vi ses på någon eller på alla workshops/ klasser som erbjuds från där Du är!

Alltid i ljus och kärlek!
// C