MARS-PÅMINNELSE i prosessen
Healing comes in waves. Progress comes in waves. Grief comes in waves. Creativity comes in waves. Growth comes in waves. Happiness comes in waves. Trust the journey
… I underbara överföring av årstider och att verkligen befinna oss emellan. Eller egentligen precis där vi skall vara. Här. Hemma.
“Nature does not hurry, yet everything is accomplished.” — Lao Tzu
Det tar mig åter till hur naturen inte stressar, pushar eller trycker igenom något som inte är moget. Det är en process. Livet är en process av spiraler, upp-och nedgångar, vågor som tar oss ut på öppet hav och tillbaka igen till den trygga sanden och igenkännande stranden.
Samma som med sorg.
Sorg är något som jag gått nära med de senaste veckorna. Sorg som “går upp och ner” som jag hört mig själv och andra säga. Vi har spenderat tid tillsammans. Min lillebror valde att ta sitt liv för 11 år sedan och hans årsdag var förra veckan, dagen innan den var det min morbror som hade sin begravning och inom den inre cirkeln är det psykisk sjukdom som vi för en kamp mot. Sen är jag tvungen att släppa något som hållit mig nära och som jag har lagt väldigt mycket tid och investering i. Jag sörjer det. Sörjer för hur det inte blir även om det är precis så som det skall vara.
Det finns en alltid en början på något, en mitten och ett slut. Ibland kommer slutet tidigare än förväntat, ibland senare. Jag tänker för att landa in i en ny tid, vad det än är; årstid, jobb, partner, projekt mm så måste det finnas ett mellanrum. Ett mellanrum där vi kan få fira och sörja avsluten. Det känns som om jag är där nu. Inte för att bli helt klar utan för att påminnas om processerna.
Sorg, som allt annat; läkning, tillväxt, kreativitet till och med lycka kommer i vågor. Förra onsdagen besökte sorgen mig på ett överraskande sätt som gjorde att jag var tvungen att ta av mig alla lager och tillåta mig helt flyta naken igenom hennes sköljning. Jag kände. Kände allt och jag kände mig trygg.
Trygg i att känna och buren i att jag har kapacitet av att vara i det fulla spektrumet av LIV. Är inte längre rädd för att sörja, skina, skratta, ryta även om det sistnämnda är något jag fortfarande jobbar med. Att stå i min ilska och säga upp avtalet med att ”vara duktig och snäll kvinna som alla skall älska”. Igenkänning någon??
Livet är så sårbart vackert, öppet och ärligt! Ibland som ett öppet sår, ibland som det djupaste ärret ogenomträngligt men så plötsligt händer något som triggar och det får åter chans att öppnas upp igen. Det kommer när vi minst anar det. Välkommen in även om det känns, ibland så jäkla starkt!!
Som den kända beroendeexperten och läkaren som vägleder människor mot helande Gabor Mate så vackert påminner oss om ”When you’re triggered, you’re experiencing a wound, and you have a chance to heal it.”
När chansen ges till att åter öppna upp såret, finns också möjlighet till vidare läkning. Eller ett djupare lager av kontakt. Det är inte efter hur lång tid det har gått utan hur djupt du har kapaciteten att känna och möta.
Det är så viktigt att påminna oss om att tiden inte får vara stämpeln på om vi fortfarande känner något eller inte, det gör ditt hjärta. Och sanningen är kanske att vi inte slutar känna vissa saker alls, utan vi får verktygen och skapar utrymme för att vara med känslan när den kommer, istället för att trycka eller klänga. Det kommer i vågor. Kämpa inte mot det. Känn det.
Låt oss fortsätta känna och vara i processer, flyta, simma och sköljas igenom det som leder in till skiftet av något annat. ATT LEVA.
Vad är levandes hos DIG?
Vad sörjer du? Vad kan få firas mer?
Följ med mig i vår på yogakursen ALIVE och/ eller till URBAN ELIXIR 22 april, mitt och Mariells heldagsevent på Tredjelånggatan i Ameobas fantastiska lokal.
Jag har även öppnat upp några platser i vår för PRIVAT SESSIONER.
För påminnelsen om att fira, sörja och leva livet i process. Inte omkring, utan igenom!
