In i vindarna, in i stormen

Som vindar vänder, så vänder livet. Något blåser bort, tappas bort, något nytt hittas. Stormar. En ny riktning tas. Kanske som vi är välbekanta med. Kanske är det något vi aldrig upplevt!

Vindar kan vara milda, starka, omtumlande, hårda, upplevas som stilla men som livet, är de alltid i rörelse. De är alltid i förändring.

Talade med en väldigt fin vän härom dagen och hon (bland många andra nära jag mött den senaste tiden) är så rädda för att hamna i det okontrollerbart blåsiga vädret som vi alla nog någon gång upplevt. Nästan den som vi möter idag. Den galet starka stormen. Hösten vill snart omfamnas. Allt i dess rutinmässiga mönster av vardag. Här kommer även kontrasten av mer mörker än ljus in. Mycket mer mörker. Att hamna i ekorrhjulet. Att tappa sig in i vardag utan att möta ögonblicken. Ögonblick för ögonblick.

Förra året kanske kantades just av de tunga känslorna av att vara i mörkret. Kanske de tyngsta du mött. I det som kan bli så övervädigande kämpigt där vi inte känner igen oss själva. Där känslan infinner sig av att helt blåsa bort.

Där vi tror att vi aldrig kommer att hitta tillbaka igen.

Kanske hände det för ett år sedan, kanske i våras. Kanske för 5 år eller 10 år sedan. Min var för 17 år sedan. Jag var i djup depression. Hade ångest, ångestattacker som tog över. Ville kontrollera dem men då blev allt bara värre. Men allt började inte för 17 år sedan, då toppen var. Utan långt långt innan. Som en rykandes vulkan, pyrandes, låg alla de känslor som jag svalde och stängde inne någonstans i ett rum, långt inom, där jag trodde de var gömda för alltid. Men de bröt sig fria och hittade ut. Som allt till slut gör. På nått sätt och vis.

”Sit in the darkness if you want to feel better. Cause there is no other way out of this mess. Be still and feel until you can´t tell where you begin and shadows ends. I will scare you with depth and spook you with glory. Let it show you a new way, and a stronger, softer, more magical you” (The She Book- Tanya Markul)

Jag lät de komma. Började andades in i det jag bar på. Fann verktygen. Inte utanför för att dämpa, utan inom. Rörde mig med de avtryck av ärr, började känna dem, läka, kommunicera med mig själv. Som vindarna gör. Något förändrades helt.

Det riktiga mötet infann sig. Dansade med hur det kändes. Istället för att springa ifrån stormen, så sprang jag rätt in i den. Var ögat i stormen. Lät de ta mig men fann mitt center. Bjöd in energierna istället för att stänga av. Tillät sitta med det som dök upp istället för att lägga locket på. Något som jag gjorde i så många år. Men framför allt började jag möta ögonblicken för vad det var. Ofiltrerat. Började smaka på allt. På livet. I medvind som motvind.

Men kan fortfarande minnas hur det kändes när jag försvann, tappades bort. Det där okontrollerbara pyret av explosion innan ångestattackerna tog sig vid. Som att kroppen fortfarande minns. Sinnet kommer ihåg.
Tror att många av oss har kvar den där rädslan att energin skall komma tillbaka. Rädslan att vi blir som vi var då, oavsett hur lång tid sedan vi ”tappade” oss.

Eller tappade vi verkligen oss?

Var det inte bara en av de där otroligt starka stormar som mötte oss och ville vända vårt fokus till en helt annan riktning?
För stormar lägger sig alltid till slut. I något mer stillsamt. Till något ännu vackrare och mer tacksamt. Eller snarare mer i råhetens sanning om hur det är. På riktigt. Vi hittar oss själva på en annan plats. En ny plats. Precis som det skall vara.
Vart vore inte jag, DU där du var idag om du inte känt det du upplevt?

En sak är säker. Du, jag, VI kommer aldrig hamna där vi var förr. För det enda föränderliga är att allt är i ständig rörelse.

ANITYA.

Något nytt bjuds in. Om och om igen. Kanske eftersmaker av det vi känt innan. Men det kommer aldrig bli som förr. Nu. Är. Nu. Som nya vindar, stormar som dammar av det gamla för att öppna upp till ännu en tid av skiftning. In i mörkret men stöttad ifrån ljuset av visdom på djupet.
Stöttad av dig.

Jag tror att det som håller oss så starkt tillbaka från att våga vara mer oss själva, på djupet, är vår rädsla för det som var. Det geggiga, tunga och okontrollerbara.
Det mörka.
Det som gick sönder. Det som blev trasigt men som återfann en nu plats av helhet.
Men låt oss möta alla delar. Delarna som tillsammans skapar helhet.
Varje ögonblick.
In i tillit för att låta oss bäras av vindarna. Både de stillsammare som i de riktigt hårda.
Låt oss leva i livet som det är, med all dess lärdom och smaker. Inte fastna i det förflutna utan släppa rädslan, andas fullt in i varje ögonblick för vad de ger oss. Våga låta oss möta, känna och vara människor. Dags att öppna ett nytt tomt blad och skriva på ett nytt kapitel.

VÄLKOMMEN HÖST 2018. VI HAR ALDTIG MÖTTS!

Jag och YogaYum är tillbaka från och med v. 36 med en ny vakenhet. In i det stormiga, råa, mörka som det stillsamma och mjuka.
Låt oss mötas där.
Röra oss ifrån det.
Känna livets vindar.

Mina öppna höstklasser kommer att vara:

Mån
SATS Kompassen Yoga kl: 12:00-13:00

Ons
SATS Kompassen Yinyoga kl: 7:30-8:30
HiYoga Yoga kl: 12:00-13:00

Fre
SATS Kompassen Yoga kl: 7:30-8:30

Sön
Hiyoga kl: 10:00-11:30 (2 första söndagarna i månaden)
SATS Kompassen Bootylicious kl: 12:15-12:45
Yoga kl: 13:00-14:30

PT YOGA

För er underbara PT yogisarna, nya som stammisar erbjuder jag tiderna: måndagsförmiddag, onsdagar för-och eftermiddagar, torsdagförmiddagar och fredag för- och eftermiddagar.
Kontakta mig för tider så bokar vi upp.

LÄNGTAR att få möta er alla igen på mattan!

WORKSHOP I HÖST

En UNIK workshop i samarbete med Hagabadet Älvstranden kommer att ges lördagen den 22/9 kl: 10-13 med Spa efteråt.
”Möt. Varje. Ögonblick”
Denna är den enda inplanerade för i höst och den kommer att bli magisk!
All info finns HÄR och på Hagabadets hemsida HÄR.

Önskar er en fantastisk start i det nya med stöttning att dansa med livets vindar!

KÄRLEK,
// Caroline