Så. är. det. NU.

“Do you have the patience to wait till your mud settles and the water is clear”- Lao Tzu

Sårbarhet. Styrka. Ångest. Upplevelser från djupet av essensen. Tendenser. Demoner. Otillräcklighet. Rädsla. Oändlig kärlek bortom ord. Den djupaste tacksamheten. Mörker och ljus. Tyngd och lätthet. Smaker. Livets alla smaker. Det är vad 2017 har omfamnat mig.

Rasa. Rasa betyder smak, juice, nektar. Det är villigheten till att säga ”JA” till alla de erfarenheter som vi stöter på i våra liv. Fysiska, emotionella och känslomässiga. Eller allt i en salig blandning. Det är i full vändning mot det vi upplever, de i glädje som de smärtsamma, som vi kan utvinna essensen av erfarenhet och lärdom. Att dyka djupare inom av modet att ta in det vi möter. Ner till djupet där alltid den djupaste kärlek finns.

Det var över 5 månader sedan jag skrev på ett nyhetsbrev. Vilken dimma de senaste månaderna varit. Av sömnbrist. Luddigt men ack det vackraste och lärorikaste jag upplevt i mitt liv. Jag har lärt känna mig själv igen. På nytt. Som nybliven mamma och som MIG.

Insikterna.

Jag har blivit påmind om att släppa taget om planering. Totalt droppa all forcering. Har sådan lust att skriva en bok om hur det verkligen ser ut med en nyfödd liten människa. Med att inte få sova. Trots att jag inte läst någon bok om hur rutiner och goda sömnvanor kan skapas, så har ändå förväntningar surrat runt omkring och en väntan har infunnit sig på att ”det-blir-bättre-med tiden”.

Och det blir det.

Men vi går ändå tillbaks många nätter till känslan av att fortfarande vara på ruta ett. Det ha varit tuffa tider av sömnbrist. Riktigt tuffa.

Jag andas in. Jag andas ut och släpper allt.

Låter den organiska vågen flöda fritt av det som är! När vi tror att ”JA! Nu har det vänt med sömnen” eller ”Nu har vi en ny fantastisk rutin som fungerar” så visar det sig att det blir helt på ett annat sätt än vi trott. Tillbaka med vakenhet varannan timme ibland, andra gånger var tredje, var fjärde. Var femte! Ibland väldigt bra nätter. Sen kommer de dåliga åter. Eller bara nya former av vakenhet. Tandsprickning eller framför allt NovaShaktis nyfikenheten att nu kunna röra sig på ett annat sätt. Kunna rulla själv.
Krypa fram.
Visserligen med ett stort leende i mörkret mitt i natten. Som en dinosaurieunge som vänt sig över på magen. ”Titta jag kan!”
Något som varken jag eller P njuter av just under denna tid på dygnet. Nej, inte leka NU!! ; )

Jag tillåter mig landa i det. Accepterar det.

Varför har vi så många gånger svårt att låta saker få vara som de är?
Varför lägger vi så mycket energi på att förändra, fixa och ändra om så i våra liv?

Allt förändras ändå.

Fast det som förändras på riktigt är hur det omfamnas av oss.

”We are not changing what happened-we are changing the way it lives in us”

Kontentan av all sömnlöshet och all väntan på bättre tider har bara påmint mig om hur jag vill leva mitt liv. Jag har aldrig arbetat efter mål, vare sig med er yogisar som jag möter under våra privatklasser eller i mitt egna liv. Det känns för hårt och enkelspårigt. Missförstå mig inte, det är så fint att arbeta efter något men jag väljer att kalla det intention istället för mål. Intention för mig är att vara på vägen själv, i processen av att andas utveckling och vara öppen för det som sker i stunden. Att fråga mig först: hur får det som jag tar mig an att KÄNNA mig, istället för huruvida jag har klarat uppgiften på det mål som sattes upp. Tiden hittills som mamma till Novis har lärt mig åter att allt är i ett ständigt flöde av pulsering, upp och ner. Fram och tillbaka. Ibland sidleds. Att inte låsa mig fast vid en speciell riktning eller tempo. Att arbeta efter känslan i ögonblicket, som visar vart jag vill fortsätta där jag står. Sömnbristen har svept mig som en dimma. Men jag har nog aldrig landat på en plats så ljuvlig som nu. Jag känner mig grundad, trygg och lugn inom.

Varje dag har varit en ny dag som jag fått möta efter hur natten varit, vilken bara har fått mig att omfamna närvaron mer än någonsin tidigare. Ödmjukheten mot mig själv. Jag har åter lärt mig att vårda mig själv. Från det inre, till det yttre.

Det jag vill öppna upp till inför det nya året som är på infart, är hur jag vill KÄNNA mig! Personligen har jag fått lära mig under den sista halvan av detta år att säga NEJ först innan JA. Vilket inte har varit det lättaste. En intention jag kommer bjuda in till 2018.

Hur vill jag känna mig?

Jag vill vara känna mig fri från förväntningar, på mig själv och andra. Jag vill känna mig öppen för stunden. Jag vill ha mer utrymme än fyllnad. Jag vill vara närvarande i det som ÄR, istället för hur det borde vara.

Hur vill Du känna dig?

Vad bjuder du in till?

FREDAGAR under 2018 kommer jag fortsätta ta emot er underbara privatyogisar! Stammisar som nya. Så maila mig vilka tider som passar just Dig bäst. Är så lycklig att jag redan har hunnit arbeta med några av er under hösten. Vi kommer fortsätta hålla till i Yogagbgs mysiga studio i Guldheden, 10 min med spårvagn från Kungsportsplatsen dörr till dörr.

FAST KLASS (till att börja med) är söndagar på HiYoga kl:12:00-13:15, en klass där vi landar i grunderna och växer ifrån våra strukturer till öppning. Låt oss mötas på mattan från där vi är!

VÅRENS WORKSHOPS kommer att dyka upp men jag har ännu valt att inte planera in dem. Väljer att först känna in. Så håll utkik.

Detta är mitt liv just liv.
Inga filter.
Låt oss aldrig använda filter inför varandra. Vi rör oss med verkligheten. Från stunden. Nu.

Önskar dig den vackraste julen, hur du än väljer att fira den

All min Kärlek och ljus,

// C